Vilka är vänner till det syriska folket?

Men flera av dagens nationer är unga och saknar en tydlig, sammanhållande identitet. Det fick USA bittert erfara när man 2003 ingrep för att befria världen från ett hot mot dess säkerhet och Irak från en diktator. När Saddam Hussein var borta visade det sig, vilket de sakkunniga redan påtalat men beslutsfattarna inte velat höra, att det inte fanns någon nation att befria.

Det som skedde var att makten flyttades från minoriteten, i detta fallet sunnimuslimerna, till majoriteten, shiamuslimerna. Detta är också vad det i grunden handlar om i Syrien, med omvända religiösa förtecken.

Regimförändringen i Irak öppnade för demokrati och detsamma kan bli fallet i Syrien. Men en önskvärd utveckling är inte nödvändigtvis den sannolika. Dessutom är Syrien är precis som Irak ett konstgjort land, med gränser dragna av för snart hundra år sedan av franska och brittiska imperialister, och där regimen i 40 år, under en fernissa av syrisk-arabisk nationalism, härskat genom att söndra.

Assad-regimen har varit en mästare i överlevnad. Den gav upp drömmar om att åter göra Damaskus till arabvärldens centrum. Den undvek till skillnad från Nasser, Egypten, eller Saddam Hussein, Irak, eller Gaddafi, Libyen, att överskatta sin egen förmåga. Den förstod att anpassa sig till omvärldsförändringar och utnyttja andra för sina egna intressen. Fram till förra våren uppträdde omgivningen som om regimen tilltroddes förmåga att hantera även den arabiska vårens utmaning.

Syrien var landet som la sig i andras affärer. Men nu tvingar hotande kaos andra att lägga sig i Syriens affärer. Iran och shiamuslimska Hizbollah i Libanon demonstrerar sin lojalitet. Hizbollahledaren Nasrallah har uttryckt sin tro på den syriska krigsmaktens förmåga att göra jobbet. Men han och mullorna i Teheran torde inse att det är kört och bereda sig på tiden efter Assad.

Kina och Ryssland uppträder som neutrala. De håller sig undan ”Gruppen vänner till Syriens folk”, som bildats för att försöka få slut på våldet och där de drivande krafterna, från USA till Arabförbundet, kräver att Assad avgår. Gruppen har träffats i Tunis, Istanbul och nyligen i Paris, där 107 länder och organisationer fördömde våldet och lovade att ställa de ansvariga inför rätta och hjälpa till att återuppbygga landet.

Regimens mordiska uppträdande har fått gamla etniska och religiösa och klanmässiga skiljelinjer att öppna sig. Våldet förmörkar framtidsutsikterna för hela regionen. Det värsta är utdragen osäkerhet om vem som bestämmer i Syrien.

Kring Syrien har hittills bedrivits en synnerligen högljudd diplomati. Den är ett uttryck för att viktiga utomstående betraktar Syrien som en bricka i ett spel där man vinner eller förlorar. På den inställningen har Syriens folk redan förlorat. (SNB)

Bo Ture Larsson

redaktör, Svenska Nyhetsbyrån