Vårt behov av trängsel

Folk trivs i gasset och huvuddialekten just nu är västgötska. Frälsningsarmén spelar på såg och sjunger om pärleporten, vecka efter vecka, åtnjutande avsevärd respekt. Damen som säljer mirakelmedel har finslipat sin retorik till det yttersta. Hon samlar alltid en halvcirkel av intresserade runt sitt lilla bord. Ett f d kommunalråd, Ture Isaksson, saluför sin bok om Monark från ett enkelt tältbord.

Men med den traditionella klutamarknaden är det sämre. Bara Ekelund & Espe håller ännu ställningarna. Klädförsäljare med utrikes rötter har flyttat in i deras ställe. När Sverige blir multietniskt blir även torghandeln det. En gång kom på sin tid textilnasarna nedfarande från Viskadalen med sina produkter och tillförde nya impulser.

Sommarens alltid lika omdiskuterade evenemang, Wheels & Wings är genomlidet. De stora amerikanarna har återvänt hem efter en ”cruising” genom staden. Denna cruise anses som en sådan grundläggande rättighet att stadens fäder öppnat den under juli avstängda stumpen/proppen på Västra Vallgatan, som förbjudits för biltrafik.

I Varberg gör man mycket för att turisterna ska trivas. Men för de boende på Platsarna, dit trafiken letar sig när den inte kommer igenom proppen, är förtjusningen mera undertryckt. För där är det just nu som på E 6. Teatergruppen Schtunk har fortsatt att i sitt blåa tält vid fästningsmuren vanställa Shakespeare så folk krampar av skratt. Icke en biljett har gått att uppbringa på länge.

Här har en specifikt varbergsk teaterform skapats. Färjan pilar fram och åter till Grenå i det bedårande högtrycket med sin frakt av danskar och tyskar och svenskar. Båtburna varbergsbor flyr till havs, till den begränsade skärgården runt Balgö. En afton på Skivarklippan är något man skulle önska alla medmänniskor. Då skulle det bli fred i världen, enligt min bestämda åsikt.

Allt vad som heter svensk inrikespolitik har fallit i glömska. Tidskriften Tiden försökte visserligen utnämna en socialdemokratiska skuggregering i senaste numret och DN försökte möblera om i den sittande alliansregeringen. Men värre än så är det inte. Sverige befinner sig i välbehövlig vila.

Många gör det på campingplatserna i Varberg. Camping är inte vad det varit, ett tält och ett spritkök. Nu flyttas hela sommarstugor in på campingplatserna där det finns all tänkbar service samt en pool som alternativ till havet. På kvällarna stiger grilloset mot himlen över Apelviken och havsvattnet når på sina ställen 21 grader Celsius. Gulmaneterna har inte inlett höstattacken mot kusten.

Campingvärden som menar att idag säljer man en helhetsupplevelse när man säljer en campingplats, har säkert gjort en korrekt analys. En annan slutsats man kan dra är att vi som bor i detta glesbefolkade land har ett behov av trängsel. Därför dras vi till torghandelns Varberg och campingplatsernas hud-mot-hud-boende med dess stränga regelverk för vad som är acceptabelt av ljudnivåer och stoj och klädsel.

Har ni förresten märkt att topless-modet är hopplöst ute? Har ni hört någon klaga över det?

Lennart Hjelmstedt