Vardag i Danmark – och de stora frågorna kvarstår

De danska väljarna ler milt överseende åt detta gnäll. Själva vet de vad det verkligen innebär att slita för brödfödan - från morgon till kväll. Oron över vad som kommer att ske då folketinget öppnar den 4 oktober (efter närmare fyra månaders sommarlov för de folkvalda!) är stor. Nu - med en röd röra i regeringen - väntar högre skatter och avgifter, ökad skuldsättning av Danmark, allt fler på transferingsinkomster och en klappjakt på företagen och deras eventuella vinster.

I dessa timmar och dagar försöker den kommande statsministern - socialdemokraten Helle Thorning-Schmidt - sätta ihop en regering och en regeringsförklaring. Det blir inte lätt. Det är fyra storheter som ska samsas; Socialdemokraterna, Socialistiskt Folkeparti (vänsterpartiet light), Enhedslisten (kommunisterna) och Radikale Venstre (ett mittenparti som bara stöder den nya statsministern, inte hennes ekonomiska politik).

De två sistnämnda partierna gjorde ett kanonval och "Helles Angels" - Johanne Schmidt-Nielsen (EL) och Margrethe Vestager (RV) - har en nyckelroll i de förhandlingar som just nu pågår. Enhedslisten - av en ledande socialdemokrat i valrörelsen betecknat som gammeldags, stalinistiskt - kommer inte att ingå i regeringen men Thorning-Schmidt klarar sig inte utan dess stöd.

Helt avgörande är dock hur den kommande statsministern hanterar Margrethe Vestager - Margrethe III, som hon kallas. Radikale Venstre är ett märkligt parti i mitten av dansk politik. Trots begränsat väljarstöd har man under åren ändå haft en nyckelroll och ingått i regeringar av olika schatteringar. Som den gamle statsministern Jens Otto Krag en gång suckande konstaterade: "Det är besvärligt med de Radikale, men omöjligt utan dem."

Kort tid innan valet ingick RV ett avtal med de borgerliga regeringspartierna om en ekonomisk plan som bland annat innebär ett avskaffande av efterlönen (en förtida "lyxpension") och höjd pensionsålder. Alla de inblandade partierna försäkrar att planen ligger fast. Problemet är "bara" att de röda partierna gått till val på att absolut inte följa denna plan.

Ett annat konfliktområde är utrikespolitiken där det inom "de fyras gäng" finns allt från stark sympati för Danmarks nära förhållande till USA och engagemang i Nato och EU till Enhedslistens revolutionsromantiker som stöder terrroklassade organisationer och som vill lämna EU/Nato. Den 1a januari 2012 blir Danmark för övrigt ordförandeland land i EU...

Det blir alltså en regering som kommer att födas i smärta, den saken är klar.

Och de stora frågorna kvarstår: Vad ska Danmark leva av i framtiden? Är verkligen ännu fler offentligt anställda svaret på landets utmaningar? Välfärden är inte något man blott fördelar. Den ska faktiskt intjänas först.

Nu skal Danmarks första kvinnliga statsminister upp till bevis: Tillväxt eller missväxt.

Jöran Svahnström

frilansjournalist, Köpenhamn