Under den lugna ytan lurade en terrorcell

Det var en tidig söndagseftermiddag och alla regensburgare tycktes avnjuta sin middagsvila i hemmets stilla vrå.

När vi återkommit till München fick vi veta, att det varit skottlossning mellan polisen och en RAF-grupp i Regensburg. Där vi flanerat och tittat på butikernas stela skyltdockor, hade allt annat än stela terrorister slagit till. Det kändes obehagligt att ha kunnat hamna i Röda arméfraktionens skottlinje. Som jag minns det ägde episoden rum på 1970-talet.

Att frågan om den ”inre säkerheten” på nytt blivit allmänt samtalsämne sammanhänger med initialuttrycket NSU. Nationalsozialistisk Underground är beteckning för en terroristgrupp, vars rötter finns på den nynazistiska scenen i Thüringen. Kärnan har varit två yngre män och en ung flicka, Beate Zschäpe. Denna trio har bakom sig haft en rad personer, som försett dem med vapen och sprängmedel, pengar tycks de ha skaffat sig genom att råna postkontor och banker. Jag har gått igenom en kronologisk dokumentation av deras framfart och det är några intryck därifrån jag redovisar i denna krönika.

1998 avslöjade polisen en bombverkstad i Jena men något gripande ägde inte rum. 1999 skedde ett antal rån, år 2000 skadades tio invandrare på en S-Bahnhof i Düsseldorf, trion anses ha anlagt ett flertal bränder, där invandrare kunde förväntas komma till skada, exempelvis i Ludwigshafen 2008, där nio turkar dog. Helt klarlagt är att trion mördat nio enskilda turkar och en kvinnlig polis – samma mordvapen hade använts.

Efter mordet på en turkisk småföretagare i Leipzig i november 2011 hittades de båda männen döda i en utbränd husvagn utanför Eisenach, om olycka eller självmord är oklart. Då satte Beate Zschäpe eld på trions lägenhet i Zwickau, varpå hon överlämnade sig till polisen men har därefter varit tyst som en mussla. Det märkliga är att massmedia under dessa år, ibland dagligen, redovisat trions våldsdåd, men polisen och säpo tycks ha förhållit sig passiva.

Nu är det annorlunda. Mediedebatten fylls av misstag som olika myndigheter påstås ha begått – akter har försvunnit, sekretessbelagts, oförklarligt hamnat på avvägar – dessa förseelser klandras aggressivt och förnekas av de berörda. Några ansvariga inom byråkratin har avskedats även om de bedyrat sin oskuld. För en utomstående betraktare känns detta obehagligt. Hur fungerar samhällsbyråkratin egentligen?

Tidigare har den tyska allmänheten trott att rikets inre säkerhet varit mest hotad av islamister och salafister. Nu anser eller inser man, att det verkligt stora hotet emanerar från högerextremistiska celler av olika slag. Under en lugn yta kan stor fara döljas. Trion från Zwickau levde ett till synes normalt liv – hyrde bilar, lånade campingstugor till exempel – men samtidigt gav de ut DVD-inspelningar av hotfullt och övermodigt slag, utförde rån, anlade bränder och mördade människor, som de ansåg inte hörde hemma i Tyskland.

Per-Ove Ohlson

lektor