Törs Centern ta språnget ut i hetluften?

Det första av Centerpartiets tre problem är att deras långa historiska betydelse nu blivit en belastning. De har varit med så länge att de ser sig som självklara. Det är ett öde som de delar med Socialdemokraterna, som också inbillat sig att vår herre bestämt att det alltid ska vara just de som bär upp socialdemokratins idéer. Och inställningen att vara oumbärlig gör att när samhällsutvecklingen tar nya spår så upptäcks det inte av dem som i sin förträfflighet stelnat likt en äggstanning.

Det andra problemet som Centerpartiet har är att de förvisso har inflytande över politiken genom att sitta i regeringen, men att detta får finansieras genom att själva försvinner. Maud Olofsson berörde detta i sitt tal i Almedalen i somras. Och hon drog slutsatsen att det var bättre att vara livsfarligt små och påverka politiken, än att vara stora och stå utanför det centrala stråket.

Med det vägvalet kommer Moderaterna slutgiltigt att bli det stora borgerliga partiet i Sverige. Med lite tur blir de också det nya arbetarpartiet på riktigt. Mycket tyder på att så blir fallet. Det kan leda fram till att centerpartisterna en dag är utkatapulterade ur riksdagen, men kan skriva i sin historiebok att de minsann lyckades minska krogmomsen?

Det tredje problemet partiet har är att det måste välja om det ska tävla med Socialdemokraterna att vara partiet som företräder förlorar-Sverige, eller om det ska vara ett framkantsparti som slåss om medelklassen i städerna.

Lite föraktfullt har försöken från Centerpartiet att modernisera sig kallats för ”Stureplanscentern”. Men de som spottat ur sig detta – framförallt socialdemokrater – har själva sett sig bli mer eller mindre utraderade i urbana centra.

Även detta problem är av samma karaktär som de andra punkterna. Det handlar om målkonflikter. Hur centerpartiet än gör kommer det att vara fel, men av olika skäl.

Det stundande partiledarvalet rör vid dessa punkter.

Ska Centerpartiet välja en trygghetsskapande partiledare som håller alla lugna medan Moderaterna fortsätter att knapra till sig sina väljare, eller törs de satsa på ett liberalt småländskt rivjärn som ännu inte fyllt 30?

Blir Annie Lööf partiledare kan det gå hur som helst. Det kan vara den vitamininjektion som partiet behöver, men det kan också skrämma bort de väljare som sitter ute i stugorna och längtar hem till Fylke.

Så frågan är om Centerpartiet törs ta ett språng ut i hetluften, eller föredrar de att låta sig sakta men säkert malas ner till kraftfoder åt den moderata hegemonin?

Stig-Björn Ljunggren

statsvetare och S-debattör