Sudanserna är trötta på korruptionen
Protesterna började på universiteten, som ett svar på regimens beslut om ekonomiska åtstramningar. Bland annat skulle subventioner på bränsle slopas och flera skatter höjas. Motiveringen var minskade oljeintäkter efter södra Sudans utbrytning.
Men på samma sätt som i Tunisien och Egypten har protesterna spridit sig till bredare kretsar, främst inom medelklassen. Trots att de utsätter sig för extra stora risker deltar många kvinnor i demonstrationerna. Det var också kvinnliga studenter som startade protesterna på universiteten. ”Det handlar om så mycket mer än nedskärningar.
Åtstramningarna är bara droppen som får bägaren att rinna över. Egentligen handlar det om att folk är utleda på korruption, maktmissbruk och ofrihet. 23 år med den här regimen räcker. De säger att oljeintäkterna har tagit slut. Men vart tog pengarna vägen tidigare? Inte till folket i alla fall för miljoner sudaneser lever fortfarande i fattigdom. Folk har fått nog”, säger den unga aktivisten Azaz Shami till al-Jazira.
Demonstrationerna har hittills främst hållits på fredagar, efter bönen. Då har sudaneser över hela landet gett sig ut på gatorna under olika teman. Fredagens tema var ”Vagabondernas dag” sedan Omar al-Bashiri i ett tal föraktfullt kallat demonstranterna för uppviglare och vagabonder.
Fredagen dessförinnan gick under parollen ”Slicka armbågen”, efter ett sudanesiskt talesätt som betyder att försöka åstadkomma det omöjliga. Medier på plats talar om grupper med mellan 200 och 500 deltagare på olika ställen i huvudstaden Khartoum och i en rad andra städer.
Kravallpolis med tårgas och gummimantlade kulor har inte låtit vänta på sig. Hundratals demonstranter har gripits sedan protesterna började i juni liksom journalister som bevakat händelserna.
Men det vore överdrivet att tala om en revolution. Än så länge kan man inte jämföra storleken på protesterna i Sudan med de i Tunisien, Egypten eller Jemen. Där gav sig miljoner människor ut på gatorna. Tidigare försök i Khartoum har också slutat olyckligt. Förra årets studentprotester i huvudstaden slogs brutalt ned och krossades effektivt. Vidare har regimen fortfarande stöd hos stora delar av befolkningen.
Men det faktum att protesterna fortsätter samt att den tidigare splittrade politiska oppositionen i veckan enades om ett upprop för demokrati och en kampanj för att med fredliga medel avsätta regimen kan kanske innebära förändring. Två gånger tidigare i
Sudans moderna historia har folkliga protester fått militärregimer på fall. Det kan mycket väl visa sig att vi går en het sudanesisk sommar till mötes.
Marie Anell
frilansjournalist
