Spiegel-bild av Helmuth Kohl
Den politiskt konservative Kohl blev kansler 1982 och ersatte då socialdemokraten Helmuth Schmidt. Själv ersattes han av Gerhard Schröder (SPD) 1998.
Under sina många år som partiordförande och regeringschef fick Kohl utstå många duster. Hans tid som aktiv politiker präglades av hans maktvilja, hans envishet och hans mäktiga, något brölande stämma.
Hans offentliga tal till ”folket” inleddes ofta med ”Bürgerinnen und Bürger!” (det vill säga ”medborgare”). Orden artikulerades i talapparatens bakre regioner och gav redan från början den akustiska effekt en stor, pålitlig ledare skall ge. Han var storvuxen. Han såg ut som en bjässe, när han inför kameran framträdde tillsammans med François Mitterrand.
Europatanken är en av de stora pluspunkterna i Kohls politiska strävanden. Hans mest lysande insats var dock att han grep chansen att ena Tyskland, när DDR-diktaturen sprack 1989.
Der Spiegel bortser inte från det positiva i sin långa artikel, men tidskriften tar fasta på rämnorna i det åldrande monumentet Kohl. Han kan enligt artikeln knappt tala längre. Hans satser är korta. Hövlighetsfrasen ”Kan jag få lite socker!” har reducerats till ”Zucker.” Hur nu journalisterna fått reda på det, ty någon typisk Spiegel-intervju i fråga-svar-stil har inte genomförts.
Kommunikationen med omvärlden sköts av hans fru nummer två, Maike Kohl-Richter, 48 år gammal. Hon bestämmer vilka han får träffa och hon besvarar besökarnas frågor. Spiegel kallar sitt porträtt ”Der Gefangene” (fången, här kanske bättre: den infångade). Hon har annekterat sin man och de lever som invånarna i en borg, där vindbryggan sällan fälls.
Inte ens journalisten Heribert Schwan, en mångårig vän, släpps in. Han var en förtrogen även med första frun, Hannelore. Hon drabbades av ljusallergi och tog till slut sitt liv. Schwan har skrivit en biografi över henne. Han är i besittning av ett stort Kohl-arkiv, bland annat 630 timmars ljudbandssamtal med kanslern. Fru Maike avskedade bryskt även Eckhard Seeber, som i 46 år varit Helmuth Schmidts ”kammartjänare” och chaufför.
Spiegelredaktörerna tycker om att i sina rubriker pressa ihop texten till tre ord. Denna gång: bedragen, lurad, isolerad. Kvinnan bakom denna beskrivning av Kohls situation sägs alltså vara Maike Kohl-Richter. Den andra kvinna som blivit hans hustru. Hur tidningen kommit över sina informationer anges endast bristfälligt.
Förhållandet mellan Der Spiegel och familjen Kohl har länge varit infekterat. Det kan inte ha blivit bättre genom denna artikel.
Per-Ove Ohlson
lektor
