Spännande resa med Halland på egen hand

Det som sedan 2003 kallats Region Halland har varit ett kommunalförbund mellan de halländska kommunerna och fullmäktige har valts av kommunerna. Nu transformeras landstinget till region och hallänningarna får rätt att välja 71 regionfullmäktige.

Det har länge pågått en diskussion om det inte är dags att revidera Axel Oxenstiernas organisationsmodeller som var tänkta för en centralistisk stat och anpassa den regionala styrningen efter en ny verklighet. Länsstyrelserna skulle avlövas och regionerna skulle ta över mycket av makten.

Till en början tänkte sig den s k ansvarskommittén 6-9 regioner i Sverige som i Finland, men det har som väntat blivit en hård debatt om var gränserna skulle dras.

Två regioner, Västra Götaland och Skåne, är klara och fungerar som självständiga politiska församlingar med beskattningsrätt och direktval. Andra regioner är ännu så länge bara kommunförbund. Tanken är att centralmakten som Gustav Vasa etablerade, ska tunnas ut. Det är på det hela taget en god sak. Fast det tyckte aldrig Göran Persson som aldrig var någon vän av decentralisering.

Regiontänkandet har ju federalistiska drag. Regionerna får friare händer och ökade befogenheter. Den nya kulturpolitiken blir exempelvis en viktig uppgift för regionerna när fördelningen av statliga kulturpengar nu ska ske på regional nivå. Var så säker att missnöjda kulturarbetare kommer att låta höra av sig om de anser sig missgynnade!

Landstinget sköter som bekant sjukvården och i stort sett bara det. Det kan ibland bli hård debatt om vårdens kvalitet och fördelning, men landstingspolitiken som sådan är ändå inget som medborgarna engagerar sig nämnvärt i. Kanske kan man vänta sig att Region Halland blir mera synligt när också planeringsfrågor, utvecklingsfrågor och kulturfrågor ska härbärgeras inom dess område.

Halland har kämpat för att slippa bli införlivat med det gigantiska Västra Götaland eller det lika väldiga Skåneland ( eller styckas mellan dessa) och bara få en regionrådsplats bland femton andra. Klarar då detta lilla län så stora uppgifter?

Det är ingen tvekan om att regiondebatten har väckt federalismen till liv. För att inte säga byatänkandet. Precis som vid kommunreformerna har man inte stått ut med tanken att grannarna skulle få del av det man själv samlat i ladorna. Men vad har en falkenbergare gemensamt med en Mariestadsbo?

Frågan är vad som är den optimala regionen. Det är inte lätt att besvara den frågan. Visserligen utmålas den halländska sjukvårdens tre sjukhus ( tillsammans ”lika stort som universitetssjukhuset i Örebro”) som alldeles enastående, av ”världsklass”, enligt en valbroschyr.

Men nog är man beroende av Sahlgrenska i Göteborg för många specialiteter. Och visst pendlar åtskilliga hallänningar till Göteborg för sin inkomst. Och nog är det till Göteborgsoperan snarare än till Teater Halland som de kulturintresserade söker sig? Och inte lär hallänningarna kunna dra järnvägen genom Varberg utan att beakta vad de säger i Malmö, Stockholm och Göteborg. Självständigheten blir med andra ord begränsad med att vara sin egen.

Men även en liten region kan bli tongivande och påverka rikspolitiken. Det var här vårdvalet föddes och fördes till succé. En liten region har förstås större beslutsförhet när det inte är så många intressen som ska balanseras. Däri ligger möjligheten. Och nu får vi se!

Lennart Hjelmstedt

f.d. chefredaktör,

Blekinge Läns Tidning