Slut på mysiga intervjuer nu?
Sven Olov Lindholm var furir vid positionsartilleriet och att lyssna till hans appeller om "ett svenskt Sverige” är som att lyssna till dagens sverigedemokrater. Han och hans fascistiska evangelister talar om skenkultur, avkristning, den internationella storfinansens makt och slikt. Mussolinis korporativa stat tycks ha varit förebilden. Tillståndet i landet beskrivs som kaos. Enligt partiprogrammet skulle pressen ställas i sanningens tjänst.
Lindholms antisemitism har idag ersatts av antiislamism. Lindholms parti fick namnet Nationalsocialistiska arbetarpartiet och var i grund och botten en filial till det tyska nazistpartiet. Senare döpte man om partiet till Svensk socialistisk samling och inriktade sig på att jaga flyktingar ur landet, fast de var en helt obetydlig liten skara. Mer finns att säga om Lindholm, men om flyktingarna var få så var hans parti troligen än mindre – men fanatiskt.
Per Engdahl, som Kamprad säger sig beundra än idag, startade 1930 sin fascistiska rörelse med propagandaorganet Vägen Framåt. De så kallade nysvenskarna närde också naiva drömmar om ett svenskt Sverige och om en korporativ statsmakt. Till drömmen hörde föreställningar om en folkgemenskap och om nödvändigheten av att rensa ut oönskade raselement.
Nysvenskarna sa sig bekämpa diktaturer men hade förstås svårt att förena det med idén om ett frihetligt Sverige och korporativismen. Engdahls fascism föreföll aptitligare för människor som tog avstånd från nazismens råa framfart. Engdahl var akademiker och kunde släppas in i möblerade rum.
Sin inställning kamouflerade han skickligt genom skenutfall mot sådana som Lindholm. I kulisserna förhandlade han samtidigt om att samla alla nazistiska organisationer i Sverige under sin ledning. Nazistanstrykningen var tydlig. En del av tankegodset återfinns än idag i SD, även om man pressat kostymen en aning.
För Ingvar Kamprad som varumärke och för hans skapelse Ikea får det senaste avslöjandet sannolikt inte så stora konsekvenser. Den gemytlige men så trivsamt sparsamme farbrorn är det numera få som tror på. Ikea har dock fortsatt högt förtroende och det är relationen mellan kunderna och företaget som ändå betyder mest. För att inte tala om priserna.
Men det lär nog vara slut på mysiga intervjuer för en tid.
Lennart Hjelmstedt
f.d. chefredaktör, Blekinge Läns Tidning