SD sätter toleransen på prov

Det är bara att formulera lagar och regler. Det svåra är att tillämpa dem på just alla. Att inte hålla sig med olika måttstock för olika individer eller grupper. Enkelt och svårt.

Lagen är lika för alla och alla ska vara lika inför lagen. Det är förbjudet med våld i nära relationer, det är förbjudet att misshandla djur, det är inte tillåtet att hindra någon från att utöva sin religion, det är förbjudet att påtvinga någon en viss religion eller samhällsåskådning, alla har rätt till yttrandefriheten och frihet att tillhöra eller välja att inte tillhöra en organisation, i Sverige gäller en man en röst ?

Så kan man fortsätta att räkna upp de spelregler som riksdagen och därmed vi alla enats om ska gälla i relationen mellan individen och samhället samt individer emellan. Spelregler som till del har grundlagskydd och därmed utgör en del av vår konstitutionella rätt. Utan dem rättsröta, rättsövergrepp och allmän orätt där kaos och sammanbrott väntar runt hörnet.

Visst låter det enkelt och självklart. Men det är svårt att tillämpa vilket inte minst eftersvallet av riksdagsvalet visar. Sverigedemokraternas insteg i riksdagen har rört upp känslorna. Det har talats om kaos och oreda i största allmänhet. Att Sverige nu blivit ett land bland andra med ett främlingsfientligt parti i parlamentet med vågmästarroll.

Etablerade partier har försökt övertrumfa varandra i avståndstagande och vissa har velat påskina att regeringen inte ens ska göras sig indirekt oberoende av det de betecknar som rasister eller t.o.m. nazianstrukna. Vissa får det att låta som om det skett en statskupp och att knappa 6 procent av Sveriges befolkning tagit över och nu bestämmer över resterande 94 procent.

Att inte acceptera ett passivt stöd innebär i realiteten att man dammar av den gamla tokvänsterns sätt att bestämma sin position genom att ta reda på vad etablissemanget tycker och sedan inta den motsatta åsikten. Tillämpat på den svenska truppnärvaron i Afghanistan innebär det att de rödgröna skulle överge sin uppfattning att vi ska börja dra tillbaka trupperna nästa år bara för att Sverigedemokraterna har samma uppfattning. Det skulle ge Sverigedemokraterna ett oförtjänt starkt inflytande.

Under många år skyddes kommunisterna som pesten. Socialdemokraterna bekämpade dem med alla medel, just alla medel, på arbetsplatserna. De kallades löss och skulle skakas ur den röda fanan, registrerades och förföljdes. Den fyraprocentsspärr som gäller till riksdagen skapades för att hålla dem borta från demokratins finrum. När de väl kom in betroddes de inte att sitta i utrikesnämnden och de fick inte rösträtt i utskotten.

Det blev en lång ökenvandring för det som blev Vänsterpartiet. Ända till 2010 då de skulle ha fått ingå i regeringen om de rödgröna fått majoritet. De hårda orden är glömda liksom den förföljelse som slog hårt mot enskilda kommunister som bland annat sattes i arbetskompanier under kriget som presumtiva landsförrädare medan nazister gick i stort sett fria.

Det är illavarslande att frågan om att utestänga Sverigedemokraterna från utskotten i riksdagen ens ställs. Istället för att hålla på principerna och låta Sverigedemokraternas drygt 300.000 väljare få genomslag väcktes tankar om att utestänga dem från utskottet genom att gå från de 17 platser som gällt sedan 1940-talet till 15.

Visst är partiet sprunget ur främlingsfientliga Bevara Sverige svenskt. Men säg mig det parti som inte förändrats över tid? Sverigedemokraterna idag är vad högerpartiet var på 1950-talet.

Det är inget bekymmer att framställa centerpartiet som ett parti med synnerligen grumligt förflutet när det talade om den svenska folksjälen och som tillsammans med bland annat socialdemokratin stod bakom det rasbiologiska institutet som fanns i Sverige.

Socialdemokraternas vurm för den sociala ingenjörstekniken är ett annat exempel på hur den nordiska stammen skulle stärkas och undermåliga individer hållas tillbaka, till exempel steriliserades utvecklingsstörda långt in på 1950-talet. Ingen vet men det är inte uteslutet att Sverigedemokraterna kan förändras och inse att det mångkulturella samhället är här för att stanna.

Vi måste visa tolerans mot dem som avviker vare sig det handlar om sjukdomar, sexuell läggning, hudfärg eller religiös tillhörighet. Men nolltolerans mot dem som bryter mot våra spelregler oavsett deras handikapp, sexuella preferenser, etniska bakgrund eller religiösa övertygelse.

Nils Funcke

journalist och sekreterare,

i Yttrandefrihetsutredningen