Schlaug: "Jag ljög – och sa att det var mitt fel"
De stora medierna lägger helt ner den politiska bevakningen. Mats Knutson går på semester. Och riksdagsledamöterna trilskas inte, har man tur har de skickats på upptäcktsresa någonstans långt bort i världen.
Sol och bad väntar för både statsminister och oppositionsledare och småttingarna kring dem.
För egen del minns jag dock att några journalister hörde av sig på somrarna med frågan om jag hade något att säga. Jag förstod att de ville fly stenöknen, dra ut på landet, bli bjudna på fika i fårhagen medan hönsen skulle sprätta kring deras stackars stockholmsfötter. För att smidigt klara uppdykande journalister skapades recept på en journalistkaka som vi kunde fixa ihop på några minuter utan att det såg ut som snabbkaka. Barnen sattes i arbete genom att få hämta vinbär i trädgården och ägg i hönshuset. Vägen till en hygglig artikel och ett hyggligt inslag i teve kan stundom ta vägen via magen.
Men så är det då det där fjärde året med riksdagsval. Varenda partiledare och språkrör jag stött på hävdar att de ser fram emot valrörelsen, och det gör de nog också. Det gjorde i alla fall jag, med skräckblandad förtjusning. Men själva sommaren blir krossad. Det är mycket som skall förberedas. Särskilt allt som skall verka spontant. Dessutom är journalisterna mer på sin vakt, liksom mer på språng. De klappar får med vissa betänkligheter och kan surna till om de sätter sina stackars stockholmsfötter i en hönsblaffa.
Sommaren 1988 det år MP kom in i riksdagen var lite speciell. Kvällspressen hade upptäckt att det nya partiet bröstade upp sig genom att varje riksdagsledamot visade upp sina deklarationer. Här var alla vita som snö.
Hävdar man att man är vit som snö, blir man förstås granskad. Och granskade blev vi. Sommaren blev en plåga? Jag visste att man satt med färdiga artiklar om flera av våra riksdagsledamöter som hade dispyter med skattemyndigheterna. Dispyter är ett förskönande ord.
Och själv hade jag åkt fast i en poliskontroll, uppsatt enbart för min räkning efter ett tips, där det visade sig att någon bilskatt inte blivit betald.
Vad göra? Säga som det var, eller ljuga?
Jag ljög. Och sa att det var mitt fel. Det blev en sommarlöpsedel på det. Hade jag sagt sanningen hade det blivit fler. För det första var det inte min bil, utan min frus. För det andra var det bilfirman som inte lämnat in överlåtelsen till länsstyrelsen. För det tredje var det ingen straffbar handling att missa bilskatten. Skulle jag berättat detta skulle det ha blivit tvivelaktiga löpsedlar under en hel vecka mitt i Sommarsverige. Skylla på frun på måndagen, på bilhandlaren på tisdagen och på juridiken på onsdagen. Härligt extra pålägg till mackan som riksdagskandidaterna skapat genom sina dispyter med skattemyndigheten? Så bättre att ta på sig och skämmas.
Sommaren 2000 var den bästa jag hade haft på många år. Den kändes i kropp och själ. Jag hade avgått som språkrör.
Birger Schlaug
f.d. språkrör (MP)
