Sann vänskap på Facebook?
Frukost, vad är det? När vi vaknar kollar vi Facebook. Klart att det är trevligt att se vad vänner och bekanta har haft för sig under de senaste timmarna. Och mycket mer socialt än att börja dagen med att läsa tidningen vid frukostbordet, eller hur? Den genomsnittlige Facebook-medlemmen har 130 vänner. Perfekt! Även om man hade 130 vänner skulle man inte orka kolla hur det stod till med dem varje dag. Genom Facebook kan man snabbt och lätt göra det. Vilket gemytlighetsmirakel i vårt kalla 2000-talssamhälle!
Vilken dårskap. Jag är inte först med att upptäcka att Facebook inte vårdar vänskap. Tvärtom, den saboterar den. Hur många gånger händer det inte att vi frågar en vän eller bekant hur de mår eller hur något har gått och får svaret ”har du inte kollat Facebook?”. Samhällsobservatörer som jag beklagar detta förytligande av vänskapen, medan Facebook-anhängare ser oss som nydaningens fiender.
Men vänskapens förytligande är en utveckling som alla borde oroa sig för – av egoistiska skäl. Att babbla om sina senaste inköp på Facebook må räcka under vanliga omständigheter, men inte vänder man sig till sina 130 Facebook-bekanta när man behöver någon att tala med.
Faktum är att genomsnittsamerikanen – och Medelsvensson ligger förmodligen nära – enligt en ny undersökning bara har fyra nära vänner. Av dessa fyra är två familjemedlemmar. Den moderna människan, i all sin självsäkerhet, har sålunda bara två nära vänner.
I en mycket uppmärksammad ny artikel i tidskriften Wilson Quarterly noterar författaren Daniel Akst att människan fortfarande har samma behov av nära vänskap. Så vem vänder vi oss till när vi behöver hjälp och stöd, inte bara hurtiga kommentarer? Uppenbarligen till Misse.
Det är ingen slump, påpekar Akst, att antalet husdjur har stigit dramatiskt under de senaste åren. Det är heller ingen slump att psykologbesök – i alla fall bland välbeställda – har blivit så vanliga att patienten går i långa perioder utan att ha några överhängande problem.
Psykologen lyssnar ju. Resten av oss är så upptagna, eller vill verka så upptagna, att vi inte har tid med de samtal, brev eller e-postmeddelanden som krävs för att vårda en sann vänskap.
Goda äktenskap är också ett problem. Närmare bestämt tanken att ens make eller maka också kan vara ens bästa vän är ett problem. De 50% procent av gifta par som skiljer sig finner efter skilsmässan att de har förlorat sin bästa vän, och någon annan vänskap har de inte odlat eller vårdat. Och män finner det idag svårare att ha en manlig bästa kompis eftersom antingen kompisen eller andra kan missförstå vänskapsförsöket som en romantisk uvertyr.
Så där ja, eländiga värld utan vänskap! Bedrövliga står vi där när det gäller, med bara frissan att tala med. Och utan sanna vänner blir vi värre versioner av oss själva, för inte talar internetbekanta om när vi har gjort något fel eller skulle kunna göra något bättre.
Faktum är att det från självisk synpunkt är en utmärkt idé att odla sann vänskap. Så, gå igenom era Facebook-listor och utse några personer med riktig vänpotential. Jag vågar gissa att ni aldrig kommer att sakna de andra.
Elisabeth Braw
senior reporter
Metro International, London
