Så stel och så lealös

Den förra har kommit i begriplig medieskugga av det senare. Inte minst för svenskt vidkommande finns emellertid en koppling. Samma dag som statsminister Reinfeldt förklarade sin regering oförmögen att hantera lagstiftning om samkönade äktenskap sade en majoritet av de kaliforniska väljarna nej till en sådan reform.

Ett referendum på den amerikanska västkusten har ingen bäring på svensk äktenskapslagstiftning. En stunds eftertanke kan det dock vara värt.

I Kalifornien som i Sverige har ärendets politiska handläggning bestämts av synen på äktenskapet som en allas lika rättighet – varje nyansering i samhällets agerande innebär därmed diskriminering. Mot detta står den traditionella förståelsen av äktenskapet som den legaliserade förbindelsen mellan kvinna och man. Det är sant att inte heller alla relationer av denna art kan sätta nytt liv till världen. Men det är också sant att det är i denna dynamik, och enbart i den, som liv går vidare.

I den svenska debatten – i den mån det är fråga om en sådan – spelar begreppet ”äktenskap” en central roll. Samkönade relationer skall i samhällets och kyrkornas ögon självfallet hålla samma karat som tvåkönade. Traditionalisterna känner inte igen sig i en sådan äktenskapssyn. Själva ordet har stark symbolladdning på båda sidor. Vem som äger ursprungsrätten till det är en fråga som hålls utanför dagordningen.

Så tycks emellertid inte vara fallet i Kalifornien, där debattklimatet ändå i vissa avseenden – och med undantag av den betydelse skolpolitiken spelar i amerikansk miljö – tycks påminna om det svenska. Homovigslar har nämligen tillämpats i praktiken, tills folkomröstningen tisdagen den 4 november drog ett streck i räkningen. 52,5 procent av väljarna röstade för att nyordningen skall upphöra.

Folkomröstning är inte aktuell hos oss, tack och lov! Man kan bara försöka tänka sig hur kampanjerna skulle låta! Men det är heller inte ägnat att hyfsa samtalet när regeringen abdikerar utan att på allvar ha försökt resonera sig samman. Riksdagsmajoriteten finns där liksom folkviljan, den senare uttryckt i opinionsmätningar.

Kristdemokraterna har ett konstruktivt förslag att göra en civilrättslig registrering till den enda juridiskt bindande. Sedan står det brudparen, en- eller tvåkönade, fritt att fira med ceremoni i kyrka eller fotbollsklubb eller var som helst. Nere på kontinenten är en sådan ordning alldeles självklar.

Hos oss lovar istället statsministern samkönade par kyrkbröllop till midsommar, vilket mandat han nu har att skriva ut sådana växlar. Jo, faktiskt, Fredrik Reinfeldt behöver inte tillhöra organisationen Svenska kyrkan för att våga tala på dess vägnar. Dess förmåga till anpassning till makten, och särskilt till opinionen, är nämligen gränslös, begåvningen att vara på en gång så stel och så lealös upphör inte att överraska.

Här gäller det rigida. De tongivande i Svenska kyrkan vill ha kvar vigselrätten. Den är en rest av gamla överhetskyrkan, åt vilken den politiska makten delegerade vissa samhällsfunktioner. Ordningen hör alltså hemma i en annan tid. Men i alliansen är det bara minstingen kd, som vågar ta konsekvensen. Det kan vara bra att ha i minne.

Bengt Ingvar Ekman

Bengt Ingvar Ekman var BT:s f.d andreredaktör och medverkade i många är efter sin pensionering på ledarsidan. Han avled 14 oktober 2010.

Bengt Ingvar Ekman blev 80 år.