Roland PM: Varför ska vi lyssna på Persson och Schibbye?
Men varför skulle det självklara och viktiga stödet för Rushdies rätt att vara religionskritisk förändra hans status som författare?
Häromdagen hörde jag ett inslag på NPR – USA:s public service-radio – om satirtecknare. Tecknarnas självförtroende var omåttligt, intervjuaren underdånigt beundrande. Intrycket var att den som ritar en rolig karikatyr utgör demokratins yttersta bastion. Varför? Svaret är hoten mot Jyllandsposten efter Muhammedteckningarna – som en tecknare kallade för ”satirtecknarnas Elfte september”. Återigen är det öppna samhällets plikt att värna satirtecknarnas yttranderätt självklar och viktig. Men på vilket sätt blev satirtecknare särskilt viktiga på kuppen?
Motsvarigheten i Sverige heter Lars Vilks, en betydelselös konstnär och osammanhängande konstteoretiker, som fått sitt liv kraftigt beskuret på grund av en teckning av en rondellhund med drag av Muhammed. När en svensk medborgare hotas till livet på grund av ett yttrande som enligt varje rimlig avvägning bör skyddas av yttrandefrihet, då är det vår uppgift att skydda den personens liv och rätt. Däremot följer inte ett dugg beträffande det aktuella yttrandets eller konstnärens betydelse. Personligen har jag inga höga tankar om någondera.
Senaste exemplet på den här sortens förvillelse gäller Johan Persson och Martin Schibbye, som suttit fängslade i Etiopien. Vad hade de gjort för att förtjäna elva år i ett etiopiskt fängelse? Svaret är ett eftertryckligt: ingenting. Inte ens att de korsade landets gräns utan tillstånd är skäl att fängsla dem. Landets lagar säger visserligen det, men i det här sammanhanget kan det öppna samhället inte erkänna Etiopiens legitimitet. Hur ska journalister kunna granska diktaturer om diktaturernas lagar ska få sätta villkoren?
Så det var självklart och viktigt att stödja kampen för deras frigivning och försvara deras rätt att undersöka relationen mellan Etiopien och Lundin Petroleum.
Men på vilket sätt gör det Martin Schibbye till en journalist värda att lyssna på? Hans bakgrund som apologet för diktatur och folkmord diskvalificerar honom som trovärdig i varje journalistiskt sammanhang som har att göra med politik och affärer.
I förra veckan skrev Expressens kulturchef Karin Olsson att Carl Bildt nu var skyldig att ge Persson och Schibbye en intervju. Varför i hela friden skulle han göra det? Det finns inga skäl att tro att något de skriver skulle vara av intresse.
Det var Sveriges nödvändiga skyldighet att verka för frigivandet av Persson och Schibbye. Nu får gärna UD:s (av allt att döma föredömliga) arbete granskas. Schibbye är fortsatt en betydelselös journalist.
Roland Poirier Martinsson
författare och filosof
