Roland PM Martinsson: Hemmafruar – långt från cocktails och sportbilar

Det intressanta var istället när statsminister Fredrik Reinfeldt kommenterade resultatet i Aktuellt och oroade sig över att de som svarat låtit sig luras av Hollywoodfruar. Dumskallarna förmodades uppenbarligen tro att livet som hemmafru typiskt framlevs vid bassängkanten med en dry martini i handen, alternativt i öppen sportbil på väg till någon chic boutique.

Tror statsministern inte mer om vanliga svenskar än att de förväxlar ett meningslöst TV-program med sin egen verklighet?

Häromveckan var jag på ett seminarium om feminism, där moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten var en av föredragshållarna. Den enda gången hennes röst greps av entusiasm var när hon konstaterade att någon vid namn Peggy i en amerikansk TV-serie som heter Mad Men tvingats lämna bort sitt barn för att kunna satsa på karriären. Serien utspelar sig i PR-branschen i New York i början av 1960-talet. På vilket sätt är det relevant för jämställdheten i Sverige idag?

Tramset är del av ett mönster. Många tycks tro att hemmafrun antingen är en lyxhustru eller en förtryckt skurmadam. De drar sina slutsatser efter att ha spanat ut över twitterlandskapet, tittat på amerikanska TV-serier och lyssnat på barnsliga debatter på P3 om tantens och hemmafruns ”återkomst” – som om frågan gällde skiftande trender i kjollängd.

Alla småbarnsföräldrar som befinner sig i en normal vardag vet att livet i hög grad domineras av praktiska och återkommande uppgifter utan särskild strålglans. Skillnaden mellan att lämna barnen på dagis eller stanna hemma och uppfostra dem själv är mindre än de tror.

Hemmafrun har inte de kaotiska och komprimerade timmarna vid dagislämning och orkar nog uppvisa mer tålamod timmarna kring middag och läggdags, men oavsett om man jobbar eller är hemma domineras vardagen av barnens aktiviteter: kalas, hämtningar och lämningar, läxor, instrument, vägledning, lekledare, etc.

Kort sagt, om man vill veta hur den genomsnittliga hemmafrun har det kan man titta på den genomsnittliga föräldern med barn på dagis och skruva ner tempot några snäpp, dra några självklara slutsatser. Utrymmet för eftermiddagscocktails är i båda fallen begränsat.

Framför allt är det ett hopplöst förlegat perspektiv att tänka på saken i termer av jämställdhet. Unga människor begriper det. I en undersökning som kom nyligen om stödet för tvångsdelad föräldraförsäkring var det i gruppen 20-25 år som flest tyckte att föräldrarna själva borde få bestämma över alla månaderna.

Samma grupp var den som värderade jämställdhet mellan könen högst. Kanske tittar de inte på samma TV-serier som statsministern och hans partisekreterare?

Roland Poirier Martinsson

chef för Timbro medieinstitut