Regeringen faller på eget grepp
Elin Naurin vid Göteborgs universitet visar i sin avhandling att politiker är pålitligare än vad många väljare kanske tror. (Eko-redaktionen 30 juni) Tidningen Riksdag och departement kommer fram till ungefär samma resultat. I tidningens senaste nummer publiceras en genomgång som visar att 70 av alliansens 131 löften inför valet har infriats efter två år vid makten.
Men väljarna sitter inte hemma vid köksborden och prickar av löfte efter löfte. Ytterst få väljare har grepp över alla dessa detaljerade löften som alliansen gick till val på. Som väljare bär vi istället med oss ett slags fantombilder av hur samhället ska utvecklas med den ena eller andra regeringen. En del av dessa fantombilder har inga direkta samband med vad politikerna faktiskt lovat eller sagt. På andra områden har politikerna genom agitation under valkampanjerna skapat allmänt spridda uppfattningar om vad som ska åstadkommas efter en valseger.
Utanförskapet var ett av alliansens starkaste trumfkort i valrörelsen 2006. De borgerliga partierna bollade med siffror där uppemot så många som 1, 6 miljoner människor befann sig utanför arbetsmarknaden. Inför detta hotande utanförskapsberg stod socialdemokratin sig slätt. Borgerligheten gav inga konkreta löften om att avskaffa utanförskapet. Men att det skulle minska rejält låg solklart i korten.
Alliansregeringen fick en flygande start. I dag har drygt 160 000 fler människor ett arbete än för två år sedan. Men nu verkar tillväxten av nya jobb ha knackat av. Utanförskapet, enligt den borgerliga regeringens definition, har rentav ökat marginellt under april och maj i år.
Om ökningen är tillfällig eller inte återstår att se. Möjligheten är hur som helst mycket stor för att alliansens framgångsvapen från 2006 kommer att riktas mot dem själva 2010. Utanförskapet riskerar att slå tillbaka. Säg att alliansens partier får möta väljarna med ett utanförskap som minskat med 160.000 personer. Det är en hög siffra i sig, visst är det, det. Men i jämförelse med 1, 600.000 är 160.000 inte särskilt mycket att komma med.
Professorn i nationalekonomi Magnus Henrekson säger till Ekot (30 juni) att han tror det blir svårt för regeringen att ”komma så mycket längre” på den inslagna vägen. ”Man har gjort väldigt lite när det gäller efterfrågan på arbetskraft, att göra det mer lönsamt och mer attraktivt att faktiskt anställa människor. Man måste börja arbeta på den fronten också i så fall”, säger Henrekson.
Baksidan av att göra det mer ”attraktivt och lönsamt” att anställa människor är att det samtidigt blir enklare och billigare att avskeda människor. Regeringen har hittills inte visat något intresse av att ge sig i kast med förändringar av arbetsrätten och anställningslagarna. Och inte mycket talar för att intresset kommer att öka när vi närmar oss nästa riksdagsval.
Alliansen har lagt alla sina ägg i samma korg. Infriandet av vallöften om förändringar av a-kassan sjukförsäkringen och av inkomstskatten syftar till att öka utbudet av billigare arbetskraft. Den långa högkonjunkturen har gett skjuts åt utbudspolitiken. Men många tecken i tiden pekar på en ekonomisk avmattning. Arbetsmarknaden kan få stora svårigheter med att inkludera det växande utbudet av arbetsintresserade personer. Arbetslösheten och utanförskapet kanske börjar växa igen.
Hade inte alliansen satsat så hårt på överdrivet dramatiska beskrivningar av utanförskapet så hade inte detta behövt vara ett särskilt stort och belastande problem för regeringen. Men å andra sidan; hade inte alliansen varit så dramatisk i sina beskrivningar, så hade de förmodligen inte vunnit valet 2006.
Regeringens problem med utanförskapet är därmed ett exempel på en av tillvarons eviga sanningar: Framgången är havande med undergången.
Widar Andersson
politisk redaktör Folkbladet
