Annons
Nyheter

Rädda Östberg från mediecirkusen

Fallet Annika Östberg ger upphov till många frågor och som vanligt när något spretar åt olika håll har vi en tendens att röra ihop saker.
Nyheter • Publicerad 18 april 2009

Vad tycker man exempelvis om USA:s benägenhet att sätta folk i fängelse ett helt liv för svåra brott? Är Östberg en mördare eller ett offer för omständigheterna? Är det rimligt att en fånge kräver att få lämna landet där brottet begåtts för att avtjäna straffet i sitt hemland?

Om svaret är ja, är det då rimligt också i fallet Östberg? Och givet att Östberg kommer hem som hon nu gjort, hur bör hon bemötas? Till sist, hur kan det komma sig att svenska folket tycks sluta till sitt bröst någon som begått så hemska brott?

Annons

Jag har egna svar på en del av frågorna och är svarslös på andra. Men en sak vet jag. Fallet Östberg engagerar människor något alldeles ofantligt.

För en vecka sedan skrev jag en artikel på debattsajten Newsmill. Texten var ett hafsverk. På väg från det ena till det andra fick jag för mig att jag skulle stämma i bäcken vad beträffar mediernas intresse för Annikas bästa kakrecept. Den vinkeln på en person som gjort sig skyldig till och erkänt ett dråp och två mord tycktes mig motbjudande och i avsaknad av respekt för brottsoffren och dådens allvar.

Döm om min förvåning när jag senare noterade att min korta artikel var den sjätte mest lästa (av tusentals) i Newsmills historia, efter Daniel Westling men före Liza Marklund.

De många läsarreaktionerna kan grovt sett sorteras in i tre kategorier.

Den första är att jag är kallhamrad som inte vill låta Östberg få sitt straff tidsbestämt och avtjäna det i närheten av sin gamla mor. Vilket min artikel alltså inte handlade om.

Den andra kritiserar mig för att jag dels klagar på uppmärksamheten kring Östberg, dels skriver om henne på Sveriges största debattforum. Dubbelmoral? Nej. Jag har såklart aldrig haft något emot att de principiella frågorna om Östbergfallet diskuteras tvärtom. Vi ägnar för lite utrymme åt frågor om brott och straff i det här landet.

Och så den tredje kategorin: ett rungande medhåll.

Detta sista är uppmuntrande. Nyhetschefer är inga motvallskärringar. De placerar i sina tidningar just sådant som de tror att folk vill ha. I USA finns människor, bland annat en sörjande dotter, som är livrädda för att Annika Östberg, deras älskades mördare, ska omhuldas som ett offer av aningslösa svenskar.

Rapporter om saken förekommer redan i amerikanska medier. De kommer att mångfaldigas om det finns skäl till det, storyn är bra också i den riktningen. Ett brottsoffer i USA är dock fortfarande ett brottsoffer och världen är idag mycket liten. Min uppfattning är: Tyck gärna att Östberg ska få komma hem, till och med få komma ut. Men kräv av din tidning att hon får leva i anonymitet. Om inte, skriv en insändare och klaga.

Det är säkert det bästa också för Östberg.

Annons

Roland Poirier Martinsson

skribent

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons