Politikerna borde släppa loss

Vi bor långt från havet, men havsörnar låter sig inte begränsas av sitt människopåhittade namn. Jag har svårt att följa med i politiken på somrarna. Jag gillade aldrig politikerveckan i Almedalen. Mer än femton somrar tvingades jag åka dit och vara offentlig person och hålla masken. Jag känner starkt för de stackare som snart skall stå på scenen och köra ytterligare ett varv på den politiska manegen innan de får någon veckas lugn.

Mitt starkaste minne från Almedalen är en presskonferens där jag presenterade något nytt utspel, minns inte vad. Merparten av journalisterna verkade vara bakfulla, men vad värre: miljöpartiets informationsfolk hade varit ute sent kvällen innan och några av dem satt och slumrade på presskonferensen.

Jag har aldrig varit så förbannad som efter det. Där satt, i sitt tycke, professionellt folk som inte förmådde avhålla sig från nattpass före sitt stora uppdrag i Visby. Det var då jag förstod att det finns på tok för många amatörer som ger sig ut för att vara proffs. Och det gäller förstås inte bara mitt parti, det gäller alla.

Det är detta jag tänker på när jag sitter på bryggan, där lommen och hägern håller vakt, och funderar på vad jag ska skriva i krönikan till Borås Tidning.

Vad är ett politiskt parti? Ja, rent fysiskt är det förstås en massa människor som utgör en organisation. Men det är väl mer än så? Ibland undrar jag. När partierna agerar som vore de företag som skall sno åt sig marknadsandelar finns skäl att undra. Partierna är kanske idag mer att se som företag. Till för sin egen skull. Ta kristdemokraterna, som ju är det parti som senast haft sitt stora nationella möte. Partiet är häpnadsväckande fräckt, som vilket företag som helst i någon obskyr bransch.

I förra valrörelsen lockade man väljare på löftet om sänkt bensinskatt, sedan erkänner man utan att skämmas att ”det var ju valrörelse” varefter man nu lika glatt utropar att man vill ha högre bensinskatt...

Vad är egentligen politik för ett sådant parti? Inte har det med etik och moral att göra i alla fall. Snarare med Kiviks marknad. Att man sedan pläderar för det man anser vara mord – man anser ju att barnet blir till när spermien möter ägget – genom att acceptera abort gör att jag känner starkt obehag. Det är inte bara retorik från min sida, jag känner verkligen obehag inför detta parti. Jag skulle inte dela deras uppfattning om man krävde abortförbud, men jag skulle respektera det. Jag kan aldrig respektera ett parti som försvarar det man uppfattar vara mord.

När det gäller samkönade äktenskap så slingrar man sig som maskar. Skälet till att man ogillar detta är att man tror att Gud skulle ogilla detta, att det står i Bibeln. Men det vågar man inte säga. Istället hittar man på tusen och ett svepskäl. Fegt!

Det behövs partier som står upp för sina grundvärderingar. Det är ju totalt meningslöst att alla samlas i någon sorts mittsörja för att försöka dra marginalväljare av varandra. Vi behöver inte sju partier som är överens till 95 procent.

Till slut blir det bara sverigedemokraterna som sticker ut, till glädje för dem men alls inte för en värdig människosyn.

Här sitter jag – en avdankad politiker – på en brygga och känner mer spänning i vad en lom har att säga än för vad politiker lyckats frambringa de senaste tio åren. Och då ska ni veta att jag är ett politiskt djur?

Snälla, snälla politiker: När ni nu ändå skall stå på Almedalens scen – istället för att sitta på sommarbryggan och höra lommen - kan ni väl unna er att vara lite modiga, att stå för något, att inte låta likadana allihop. Snälla!

Blunda en sekund, fundera över vad som en gång fick er att engagera er, släpp loss, ge oss några visioner om hur ni ser på ett bättre samhälle i en bättre värld!

Birger Schlaug

f.d. språkrör (mp)