Oförmågan att hitta nya trösklar sänker S
Alltså trösklar i betydelsen klyftor, hinder, svårigheter, kanter och bromsar. Att vi människor kommit på sätt att avlägsna, eller minska, betydelsen av trösklar tillhör förklaringarna till att vi är något mer kultiverade än våra släktingar bland aporna och myrorna. En tröskel har försvunnit genom att vi hittat modeller för att samarbeta utan att behöva tillhöra samma familj eller stam. Vi behöver inte känna varandra för att idka projekt ihop. Marknadsekonomin har, genom prismekanismen, gjort arbetsdelning möjlig, så att alla kan bli indragna i ett gigantiskt globalt samarbete.
Städerna är en annan uppfinning som minskar avståndet mellan människor, en utmärkt lösning på den tröskel som avstånd skapar. Självfallet är nätet en digital bekämpning av trösklar. Vi kan kommunicera dygnet runt utan att väcka varandra. Facebook skapar chansen till social gemenskap med kreti och pleti, utan att vi behöver ha dem i våra vardagsrum. Den tröskel som fruktan skapar minskar.
Genom att sprida läs- och skrivkunnighet har hela utbildningssystemet gjort att hela folket lyfts upp på en nivå där i princip alla kan prata med utlänningar, skriva brev och skälla på Försäkringskassan och söka en professur i gerontologi. Kunskap minskar trösklarnas förbannelse.
Inte minst socialdemokratins stora insatser har varit att minska trösklarna till den högre utbildningen. Alla har fått en hygglig chans att utveckla sina talanger. Arbetarrörelsen har varit nästan besatt av tanken att utbildning kan lösa samhällsproblem, minska orättvisorna och skapa ett näst intill klasslöst samhälle. En värld utan trösklar.
Socialdemokratins historia handlar om att identifiera bromsar som hållit tillbaka mänskliga potentialer. Arbetsmarknadspolitiken exempelvis, har riktat in sig på att det inte ska vara problematiskt att bli av med jobbet eftersom ett nytt uppdrag har väntat runt hörnet, kanske via utbildning och praktik.
En viktig socialdemokratisk insats för att bekämpa trösklar var maxtaxan i barnomsorgen. Det tillkom sedan partiet upptäckt att föräldrar kunde få minskad inkomst när de gick från föräldraledighet till arbete. Och eftersom socialdemokratin driver (eller drev) arbetslinjen var beslutet lätt – ett tak för hur mycket dagis fick kosta inrättades. En tröskel slipades ner.
Det är delvis oförmågan att hitta nya exempel på att bekämpa trösklarnas förbannelse som förklarar varför Socialdemokraterna förlorat två val på raken. Moderaterna har tagit över uppdraget. Med jobbskatteavdrag och liknande har de gått vidare när socialdemokratin bangat.
Men nu kanske vi ser en förändring. Socialdemokraterna föreslår exempelvis att de som idag har försörjningsstöd (socialbidrag) ska få behålla en del av detta även om de får jobb. Åtminstone under en tid.
Då blir det lönsamt att ta ett jobb även för den som har många barn (och därmed högt försörjningsstöd). Människor ska inte låsas in i bidragsberoende. Trösklar ska bekämpas.
Stig-Björn Ljunggren
statsvetare och s-debattör
