Annons
Nyheter

Media längtar efter personangrepp

Tidigt gick det att räkna ut att en tvekamp mellan Clinton och Obama skulle bli personlig och infekterad.
Nyheter • Publicerad 18 januari 2008
Foto: 

Dels är de politiska skillnaderna mellan de båda mycket små och då återstår strängt taget bara de personliga egenskaperna, dels utmanar Obama Clintonmaskinen. Då förlorar man antingen stort eller så blir det smutsigt.

Hittills har personangreppen varit relevanta. Clinton har anklagat den oerfarne Obama för att inte förstå att stora drömmar bara pekar ut politikens riktning, att resultat kräver fastare handlag.

Annons

Obama har hävdat att en röst på Clinton är en röst för det politiska etablissemanget. Mellan raderna: en röst för fortsatt käbbel och fiffel.

Personangreppen alla fruktat har inte kommit ännu – och lär inte dyka upp. Nämligen att man inte bör rösta fram en kvinna/afroamerikan som partiets kandidat. Och eftersom sådana angrepp inte tycks göras, men vore oemotståndliga för media, fabriceras storyn.

Sålunda handlar det nu om att Hillary Clinton inte värderar medborgarrättsrörelsens svarta hjältar i tillräckligt hög grad.

Hur når man en sådan slutsats om henne? Hillary och Bill har varit omåttligt populära bland afroamerikaner och alltid kunnat räkna med deras röster. Är det verkligen så att Hillary börjat tala illa om svarta amerikaner som en följd av att hon utmanas av en svart man? Givetvis inte. Clinton reagerade på en retorisk koppling som Obama gjorde mellan sig själv och Martin Luther King Jr. Hon påpekade att den senares dröm uppfylldes av en stark president, Lyndon B Johnson.

Underförstått: det krävs styrka och erfarenhet i Vita huset, då som nu.

På detta svarade Barack Obama ingenting. Det hade varit lätt för honom att spela ut raskortet, men eftersom Obama faktiskt inte kandiderar i egenskap av afroamerikan teg han, med höjd trovärdighet som följd.

Vilket inte hindrade media från att samla in kommentarer från alla möjliga håll till denna clintonska skymf mot medborgarrättsrörelsen, Martin Luther King och alla svarta amerikaner – och sedan be Obama kommentera detta.

Så hade man fått sin story om ras ur tomma intet.

Har media rätt? Är ras en faktor för väljarna? Knappast. Några röstar på Obama för hans hudfärg, andra på Hillary för hennes kön. Det är begripligt med tanke på dessa gruppers historiska kamp.

Men att någon skulle låta bli att rösta på Barack för att han är svart eller Hillary för att hon är kvinna? Det finns alltid stollar i marginalen, men allt tyder på att vi har en afroamerikan och en kvinna som tävlar om att bli president i USA och att deras hudfärg och kön faktiskt kvittar.

Annons

Kvinnan Hillary leder stort i nationella opinionsmätningar. Afroamerikanen Obama vann i Iowa (två procent svarta) och var stark tvåa i New Hampshire (en procent svarta).

Stark vilja krävs för att rimma sådana siffror med rasism och manschauvinism.

Roland Poirier Martinsson

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons