"Man skyller på språket när det gäller invandrare"
Mohammad Fazlhashemi, professor i idéhistoria, har såväl egna som akademiska erfarenheter av hur integration av invandrare fungerar i Sverige.
Hur viktigt är det med språket för integrationen?
– Språket är förstås en nyckel. Men kultur och samhällsinformation är minst lika viktigt, att undervisa om det svenska samhället och inte bara att lära sig skillnaden mellan en och ett.
Vad innebär lyckad integration?
– Något som gör att man hittar sin ingång i samhället. Det är vad man lär sig i kontakt med etniska svenskar. Alla de sociala och kulturella koder som man behöver känna till för att inte sticka ut, som det heter.
– Mitt perspektiv, jag kom hit som gäststudent 1977, är färgat av att jag hela tiden har varit i kontakt med det svenska samhället och inte levt isolerad. Men hade jag hamnat utanför samhället hade jag inte fått lära mig de sociala koderna och utan kontakt med människor som kan svara på alla de frågor man har som ny i ett land så utvecklar man egna uppfattningar som ibland inte stämmer överens med verkligheten. Min egen berättelse illustrerar detta.
– Det jag visste om Sverige när jag kom hit var att klimatet var kallt och jag hade sett någon Bergmanfilm. På plats i Umeå upptäckte jag att det ofta luktade illa i staden. Jag funderade mycket på vad det var och utvecklade egna teorier.
– Sen kom jag fram till att folk som rastade sina hundar inte plockade upp efter sig. I brev hem till Iran skrev jag om det tills min svensklärare en dag berättade om pappersmassefabriken i Obbola. Som ny går man med sökarljuset på och det krävs att det finns människor som kan svara på frågorna.
Det har funnits politiska förslag om medborgarkurser, vad tycker du om det?
– Jag tror att all information är bra. Jag gjorde själv en undersökning i en studentgrupp och de hade samma typ av problem som jag hade haft, de kände inte till hur den svenska studiekulturen såg ut. I princip alla var positiva till att göra kunskap om det svenska samhället mer lättillänglig.
– Men, nästa steg med en legitimation som en förutsättning för att få svenskt medborgarskap kan bli problematiskt. Om man som nyanländ däremot har otur och hamnar i ett segregerat område så kan inga SFI- eller medborgarkurser i världen hjälpa en.
Är arbetet det viktigaste verktyget för integration?
– Ja, man måste ut i arbetsliv och få en kontext, en situation där man har nytta av språket som är en färskvara.
– När människor får bidrag har det en destruktiv effekt. Här i Sverige talas det om somalier som en grupp som är särskilt svåra att integrera. De kanske inte vill komma in säger folk. Men jämförande studier i Minnesota visar att samma etniska grupp jobbar dubbla skift och är väldigt företagsam.
– När man jämför så finns det ett annat entreprenörskap i dessa regioner som nyanlända somalier tar efter. Samma folkgrupp i två olika kontexter agerar på två helt olika sätt. Arbete är förstås inte allt, men att själv förtjäna sitt eget leverbröd ger en stolthet och identitet.
Är Sverige bra på att ta till vara människors kompetens?
– Nej, och det sämsta exemplet gäller inte bara invandrade akademiker som hamnar utanför. På 80-talet utbildades stora grupper tandläkare och farmaceuter som inte kunde få jobb. De sökte till Norge och England och bosatte sig där. Det innebar en stor samhällsekonomisk förlust.
– När det gäller invandrare så skyller man på språket. Vad man borde göra är mer riktade insatser och låta att folk börja med andra arbetsuppgifter tills de behärskar språket. Det fungerar inte att bara sitta i skolbänken.
Anna Rennéus Guthrie/SNB
