Ljunggren: En platt skatt kan också vara en rättvis skatt

Det finns nämligen en försiktig nyans i hur vi använder ordet ”rättvisa”. Några menar rättvisa i juridisk mening, som att alla ska dömas lika inför lagen, att vi ska respekteras för den vi är som individ och inte vilken grupp vi tillhör.

När läraren sätter betyg ska det vara utifrån prestationerna. Inget annat som exempelvis ögonfärg, efternamn eller uppsyn.

Andra menar med rättvisa snarare ”rättfärdighet” i meningen att den som av något skäl hamnat utanför stugvärmen också ska få en släng av sleven. Rättvisa blir då fördelningspolitik och utjämning.

Ur den aspekten är idéerna om ”platt skatt” alldeles utmärkta.

Platt skatt innebär att alla betalar lika mycket i skatt per intjänad hundralapp. I princip innebär det att den välbetalde direktören, som får en hundring extra, lägger exakt lika mycket i skatt som den jordgubbsplockande skolungdomen som har lite sommarjobb.

Iprincip alltså.

Men är inte det orättvist, att småinkomsttagaren ska bidra med lika mycket som storinkomsttagaren?

Ja, men om vi räknar med att jordgubbsplockaren drar in 10?000 kronor, medan direktören tjänar 1?000?000 kronor, och skattesatsen är ”hälften kvar”, vad händer då? Jo, direktören lägger in 500?000 i statskassan, medan jordgubbsplockaren bara betalar 5?000.

Den rike betalar alltså mer än den fattige, samtidigt som de betalar lika mycket. Det är mycket finurligt uttänkt. Och, tycker jag, en god princip att upprätthålla.

Visst kan vi göra den platta skatteprincipen ännu aptitligare med lite justeringar.

Vi kan ha en brytpunkt för de lägsta inkomsterna, så att skatten bara tas ut när det blivit lite pengar att skriva hem om. Det är också det som gör att sommarjobbare ibland slipper skatt. Dessutom får de betala skatt via momsen, som också är ”rak” i meningen att en påse chips beskattas med samma belopp oavsett vem som köper.

Vi kan också ha en övre brytpunkt. Det är lite absurt om den som tjänar 100 miljoner ska lägga 50 miljoner i statskassan. Risken finns dessutom att den som kommer upp på den nivån drar till något land med lägre skatt och då går vi miste om allt.

Som sagt. Platt skatt är, som princip, lätt att försvara. Därmed inte sagt att den går att införa som det ser ut nu, i ett läge när utanförskapet ökar, folk ser krisen krypa in allt mer under folkhemsskinnet.

Men det finns många goda principer som är värda att stå upp för men som inte går att genomföra, vare sig bums eller kanske ens senare.

Och om någon kan hitta på en skatteprincip som på samma eleganta sätt kombinerar de två rättviseaspekterna, och som dessutom går att genomföra, låt höra!

Stig-Björn Ljunggren

statsvetare och s-debattör