Annons
Nyheter

Ljunggren: Det behövs en nationell strategi för pekpinnar

Orden ”politik” och ”politiker” har vi problem med. De ger taskiga vibbar. Ungefär som ”vinter-kräksjuka”, som låter, hm ? något bättre i sin medicinska skepnad: Norwalkinfektion.
Nyheter • Publicerad 6 mars 2014

Därför säger vi inte politiker längre utan ”förtroendevald”. Och politik, det översätts allt oftare i termerna ”nationell samordning”, eller något i den stilen, som kan uttalas med sådant eftertryck att vi hör Du Gamla Du Fria i bakgrunden.

En kort sökning visar att det efterfrågas en nationell strategi för regional konkurrenskraft, besöksnäringen, lågenergihus, informationssäkerhet, idéburen vård och social omsorg, för barn och ungdomars kulturutövande, mot kroniska sjukdomar, vattenanknuten kultur, skolans digitalisering, näthat, avancerad medicinsk simulering, nanoteknik, vattenkraften, motion, evenemangsnäringen, energieffektivisering, patientsäkerhet, nationella strategier i användandet av olja och gas för social fred (i Bagdad), interoperabilitet (så att statens datorer kan prata med varandra), flygpolitik, skollärares IT-kompetens, bekämpande av det olidliga omvärldsbullret, samordning av sjukförsäkring och sjukvårdsutgifter samt fan och hans moster.

Annons

Dessutom, kan ni tänka, behövs en nationell strategi för svenska folkets matvanor!

Därmed ä r vi tillbaka där vi började, när staten klev in i stugan och lärde svenska folket att äta tomater. Samt steriliserade imbecilla och med befolkningspolitik som argument fick hela det politiska spektrumet att ställa upp på dessa insatser att stärka folkmaterialet.

Mycket nyttigt lärde de oss. Som att bada en gång i veckan, nu utvecklat till principen om att duscha minst en gång om dagen, varför ett stort antal artificiella medel blir nödvändiga för att återställa kroppens normala funktioner, till båtnad för kemikalieindustrin.

Det finns ju förstås olika slags pekpinnar från överheten. De kan stänga Systembolaget på lördagarna, men allt som oftast räcker det med att höja alkoholpriset så att folk får incitament att sköta sig.

Och det är inte alltid pekpinnarna riktas åt samma håll. Staten ser till att värkmedicinerna säljer i mindre förpackningar för att bekämpa missbruk. Och tillåter dem att säljas vid kassan i vanliga affärer för att underlätta inköp.

Och det fanns en tid när politikerna tog bort betygen. Därefter införde de betyg igen, samt ändrar principerna med jämna mellanrum så att folk håller sig på tå.

Sen har vi påbudet att skolorna ska kunna stänga av elever som bråkar. Samt polishämta ungjärpar som skolkar.

Visst behövs det fler nationella strategier. Kanske strategier för områden som inte behöver statliga pekpinnar också?

Ty den nationella s trategitanken smittas lätt av det som kallas ”snällism”, alltså tendensen hos politiker ? förlåt, förtroendevalda ? att behandla ALLA väljarsynpunkter, även de idiotiska, som input i det politiska maskineriet och oförmågan (överlevnadsinstinkten) att inte säga ”det där är inte mitt bord, det får ni fixa själva...”

Framförallt behöver vi en återkommande påminnelse om boxaren Mike Tysons numer berömda sentens: Alla har en strategi, fram tills de få en smäll på käften.

Annons

Stig-Björn Ljunggren

statsvetare och s-debattör

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons