Kan Obama leverera?

Något annat hade givetvis varit en sensation. Om det är något vi lärt om Barack Obama sedan han trädde fram på den nationella scenen för fyra år sedan är det att han säger rätt saker och låter som om han menar dem.

Frågan som dock har hängt i luften efter varje storslaget tal – kan han leverera när det kommer till kritan? – ska nu snart börja få sitt svar. Räkenskapens stund närmar sig.

Utmaningen är enorm. Obama har fått ett tydligt mandat som president, men inte något egentligt mandat för en given politik. Väljarna har sett senatorn från Illinois som alla goda gåvors givare, man har projicerat sina drömmar på Obamas hoppfulla gestalt och hört dem bekräftas i de vaga talen. Det betyder också att många som röstade på Obama snart kommer att bli besvikna.

Redan under John McCains koncessionstal och Obamas segertal infann sig dåliga vibbar. När McCain berömde Obama och manade till uppslutning bakom den nye presidenten möttes han av strövisa burop och annars tystnad. Kanske är det begripligt i besvikelsens stund. Mera nedslående var reaktionerna på Obamas uppmaningar till sitt väljarunderlag att betrakta republikaner som en del av Amerika: kylig tystnad.

Intrycket är att den arga, demokratiska vänsterfalangen är väldigt mycket för enighet, så länge det innebär att alla tycker som den. Då kan det vara på plats att påminna om att valresultatet från tisdagen uttryckte två saker. För det första att det demokratiska partiet är på frammarsch. För det andra att det vann med oväntat liten marginal.

Det talades om dussinet nya demokrater i senaten. Det blev hälften. Det talades om sjuttiofem möjliga nya stolar i huset där 35 tycktes säkra. Det blev tjugo. Det talades om en jordskredsseger för Obama. McCain fick 47 procent av rösterna.

Och det talas om att det republikanska partiet nu står inför en ökenvandring. Att demokraterna vunnit den permanenta majoritet som Karl Rove planerade att republikanerna skulle äga. Kanske blir det så, men med tanke på valresultaten, lokalt, regionalt och delstatligt, lär vägen till omval för Obama gå över breda överenskommelser mellan demokrater och republikaner som samlas i mitten. Segern för Obama betyder i sådana fall inte bara att epoken George W Bush inte får någon fortsättning i form av en ideologisk arvtagare. Den betyder också att det är dags att begrava den föraktfulla vänster inom det demokratiska partiet som alltför länge tillåtits dominera retoriken.

I sådana fall kan Obamas segertal komma att förverkligas i politiken. Dock inför en publik med en helt annan sammansättning.

Roland Poirier Martinsson

chef Timbro Media Institute

Roland PM är fil dr i teoretisk filosofi, har bott i USA i många år och följt amerikansk politik.