Idag firar vi att det omöjliga har blivit möjligt

På samma sätt var det en omöjligt för 60 år sedan att föreställa sig ett Europa där arvfienderna Frankrike och Tyskland var så nära förenade som de är idag, i en gemenskap av 27 olika länder. Det är lätt att vi glömmer att vår trygga och lugna vardag idag bygger på en förändring som en gång var otänkbar, oavsett om vi utgår från 1948, 1968 eller 1988.

Mitt i den trygga vardagen – där vi tar öppen- heten för självklar, samarbetet om miljö och välfärd för givet och frånvaron av motsättningar som naturlig – kan det vara värt att fira den idé som har gett frihet, demokrati och välfärd åt så många européer.

Svenskar, danskar, finnar, ester, letter, litauer, polacker, tyskar, österrikare, tjecker, slovaker, ungrare, slovener, rumäner, bulgarer, fransmän, belgare, holländare, luxemburgare, spanjorer, portugiser, italienare, greker, britter, irländare, malteser, cyprioter och i förlängningen de som förhandlar eller diskuterar om medlemskap, kroater, turkar, serber, bosnier, albaner, montenegriner, makedonier liksom de som är med i det ekonomiska samarbetsområdet nämligen norrmän, liechtensteinare och isländare – vi lever alla i ett Europa som är mer rättsstat, mer öppet och fredligare än tidigare.

När vi går till skolan, sjukhuset, arbetsplatsen, hem till familjen eller ut på restaurang lever vi i ett säkrare och bättre Europa. Inte för att EU är större utan för att demokrati, rättsstat och frihet genom EU har blivit säkrare för fler.

Nu gäller det framtiden. Vi vet så lite om Europa 2018, kanske vet vi rent av mindre om Europa 2008 än vad vi tänker oss. Vi ser ett Ryssland som blir allt mer aggressivt, mot exempelvis Georgien men också mot vårt grannland Estland och som försöker kontrollera energitillförseln till Europa, som rustar militärt och som gör anspråk på internationellt territorium i Norra ishavet.

Vi ser en islamistisk fundamentalism som sliter sönder länder i Mellersta Östern och där bortom men som också i en global värld gör sig påmind i europeiska städer.

Vi möter klimatutmaningen som måste hanteras genom att vi förmår att klara klimatförändringar men också genom att minska koldioxidutsläppen. Vi kan bekämpa slavhandel med unga kvinnor genom brottsbekämpning och genom att länder som Ukraina, Moldavien och andra får en möjlighet att träda in i samma utveckling som har gett våra unga människor en bättre framtid.

Vi ska stå starka som en finansiell ekonomi, som ett kunskapssamhälle och som en konkurrenskraftig ekonomi, genom öppna marknader, fri handel, forskning och innovationer för att globaliseringens andra och tredje våg ska bidra till ökad välfärd både där och här.

EU-budgeten kan omfördelas från jordbruk till forskning så att vi avskaffar en jordbrukspolitik som hindrar att vi använder arealer i Europa och som motverkar jordbruk i den fattiga delen av världen för att istället skapa en aktiv landsbygdsutveckling, ökad användning av våra jordar, en fri handel med jordbruksvaror som ger billigare livsmedel och samtidigt större utrymme för biobränslen.

Vi kan se till att vi har en militär förmåga att motverka krig och en fredlig förmåga att bidra till utveckling och mänskliga fri- och rättig-heter. EU kan bli en kraft för fred och säkerhet inte bara i Europa utan i en värld som möter så många svåra utmaningar.

Hoten mot vår trygga vardag finns även idag. Utmaningarna liksom möjligheterna är många. Det Europa som vi firar i dag är ett uttryck för tankens makt över verkligheten, att det som i dag framstår som omöjligt kan bli möjligt i morgon. Det är värt att fira. Det omöjliga är möjligt.

Gunnar Hökmark

europaparlamentariker (m)