Hur naiva är centerpartister?
Man har uttryckt att det inte är så viktigt vilken politisk hållning de olika kandidaterna har. Man motiverar med att ”partiledaren skall följa kongressbeslut och partiprogram”.
Särskilt naivt blir det i ett parti som Centern som gång på gång ställts inför beslut tagna av Maud Olofsson. Som ju själv gärna framhåller hur hon tagit beslut. Till och med i en sådan nyckelfråga för Centern som kärnkraften säger Maud Olofsson att hon tog beslutet att öppna upp för ny kärnkraft.
Varje partiledare – och givetvis också språkrör – har en unik position att styra partiets politik och framtoning. För det första kan partiledaren välja ut de delar av partiprogram och kongressbeslut som skall torgföras, för det andra kan partiledaren tolka luddiga partibeslut på sitt eget sätt, för det tredje skall det mycket till för ett partis medlemmar och förtroendevalda att öppet ifrågasätta en partiledare som offensivt gått ut med ett budskap som ligger utanför det partiet egentligen beslutat.
Politiken är idag alltmer av ett hastverk. Långa tankar är inte medialt gångbara. Svaren skall ramla ut fort och retoriskt bra. Man hinner inte förankra allting. När munnen glappat, sitter partiet ofta fast. Därmed är det ännu viktigare att man väljer någon som är djupt förankrad i det tankegods som partiet har.
När Moderaterna ändrade uppfattning i frågan om samkönade äktenskap var det i främsta rummet därför att deras partiledare bundit upp sig i frågan. När Miljöpartiet ändrade uppfattning i EU-frågan berodde det främst på att de som inte ville ändra uppfattning inte röstade alls i den medlemsomröstning man hade – man kunde ju inte förvandla sitt mediala guldägg Maria Wetterstrand (som offentligt låst upp sig i frågan) till en förlorare. Hennes trovärdighet var viktig för att partiet inte skulle hamna i fyraprocentsträsket.
När Håkan Juholt blir offer för sin egen retorik – och därmed far iväg lite väl fort – låser han faktiskt upp även sitt stora parti. Tilltron till Juholt får ju inte minska genom interna ifrågasättanden. Minnet av Sahlintiden förskräcker.
Vad gäller Annie Lööf så är nu Centern på väg att få en partiledare som egentligen vill att Sverige skall gå med i Nato, sälja ut SVT och Sveriges Radio, sälja sprit på Ica, införa platt skatt och som är ”ganska positiv till kärnkraft” och mycket positiv till Stureplanscentern. Nu hoppas medlemmarna att det inte spelar någon roll. Det är naivt.
Själv anser jag att en politiker skall stå för något. Inte ändra åsikt bara för att få bli vald. Eller är det så att Annie Lööf inte trott på det hon sagt tidigare, har hon bara kastat ut idéer i luften för att sticka ut? Om detta vet jag inte ett dyft. Och det är jag glad för att slippa veta. För det är lika illa hur jättetrevlig Annie än är. För det är hon säkert. Även opportunister kan vara trevliga.
Birger Schlaug
f.d. språkrör (MP)
