Gästkrönika Roland Poirier Martinsson: Lööf kan bli Centerns ljusnande framtid

Varför inte stödja Borgs omåttlig populära ekonomiska politik och samtidigt vifta undan det jämställdhetstrams som en så stor majoritet av befolkningen bara skakar på huvudet åt? Just där finns en väljargrupp utan parti, den kan fångas med olika estetiska eller moraliska eller vardagliga beskrivningar, resultatet blir detsamma: de röstar på Alliansen, framför allt Moderaterna, av ekonomiska skäl, men känner sig inte alls hemma i den världsbild som Alliansen lierat sig med i en mängd andra avseenden.

Konsekvensen av borgerlighetens abdikering i det sammanhanget har varit i huvudsak två. För det första har man tryckt ihop det politiska spelfältet i mitten, visserligen flyttat på vänstern, men samtidigt eliminerat ett högeralternativ. För det andra har man öppnat dörren för Sverigedemokraterna, som alltmer kommer att försöka exploatera vakuumet till höger. Det är ovälkommet, eftersom SD i allmänhet tycker illa om många trevliga saker, och obehagligt, eftersom ett särskilt farligt ogräs i SD:s bukett är den föraktfulla synen på människor från andra kulturer än vår egen.

Så varför har inget sådant parti trätt fram? Det självklara svaret har varit att Alliansen prioriterats framför själviska partiöverväganden och egna övertygelser. Borgerlighetens och de små partierna pris för Alliansen har varit högt, men hittills värt att betala. Det är inte uppenbart att samma kalkyl kommer att gälla för resten av mandatperioden.

Vi var många som trodde att KD småningom skulle utnyttja läget, men fortfarande tyder ingenting på det. Och snart kan det vara för sent. Centerpartiet söker ny partiledare och kandidaten Annie Lööf (f.d. Johansson) har inte bara historiskt visat att hon är ett av borgerlighetens framtidshopp, i den informella valrörelse som nu bedrivs har hon dessutom gjort klart att det är just den hemlösa gruppen ansvarsfulla och frihetstörstande borgerliga väljare hon vill vända sig till; häromdagen skrev hon exempelvis en artikel mot tvångsdelad föräldraförsäkring som borde göra Göran Hägglund mycket nervös.

Det finns en historisk tradition hos Centern som ett folkligt och öppet högerparti utan dragning till vare sig nyliberalismens antipolitik eller SD:s främlingsrädsla (om man inte går riktigt långt bakåt i tiden). Med Annie Lööf som partiledare skulle C på ett trovärdigt sätt kunna bli det parti så många väljare trots allt har saknat under den framgångsrika Alliansperioden. I sådana fall kommer C att växa på Moderaternas bekostnad, men en dramatisk sidoeffekt kan mycket väl vara att KD nästa gång faktiskt ramlar ur parlamentet.

Roland Poirier Martinsson

chef för Timbro medieinstitut