Gästkrönika Bo Ture Larsson: Hotet från Iran skymmer Israels egna problem
Premiärminister Benjamin Netanyahu anser att Irans utveckling av kärnvapen är den allra viktigaste frågan för Israel. Det handlar om ett ”existentiellt hot”. I israeliska medier debatteras för och emot ett ingripande mot Iran.
Sedan länge varnar Israel för att Iran, på tvärs mot sina egna åtaganden och försäkringar, utvecklar kärnvapen och att ringa tid återstår innan man är klar. Israel ropar: ”Vargen kommer!”.
Enligt den senaste rapporten från FN:s kärnvapenorgan IAEA är detta möjligt. Men tolkningarna av rapportens innebörd går isär. Och lika mycket åsikterna om vad man bör göra. Inget mer än nu, tycker Kina och Ryssland.
USA vill ha hårdare sanktioner. Ingen är redo för de krafttag Israel anser behövs. Med IAEA-övervakning, sanktioner och, som det ser ut, även mord och cybersabotage, har Irans nukleära program sinkats.
Inget land vill se ett iranskt kärnvapen – för den delen heller inte det kärnvapen Israel förmodas ha. Men många bryr sig inte. För vad skulle Iran kunna göra med ett kärnvapen? Domedagsvapnet är helt enkelt inte brukbart. För en regim som Iran vore det självmord att använda det.
Men Israel ser det inte så. Redan nu ger Irans eventuella kärnvapen råg i ryggen åt alla krafter som vill göra något påtagligt för att avskaffa Israel. I en framtid kan Irans kunskaper användas för nukleär utpressning på Israels bekostnad.
Det är rationellt av Irans ledare att som nu, under täckmantel av önskan att ha kontroll över den fredliga kärnkraftens hela bränslecykel, förbereda ett eget kärnvapen. Man stärks på hemmaplan, av att tala om Irans suveränitet, och i det regionala maktspelet med arabstaterna och Turkiet, av att uppfattas trotsa USA/väst och Israel mer än någon annan.
1981 i Irak och 2007 i Syrien bombade Israel anläggningar som misstänktes tillkomna för att utveckla kärnvapen, på tvärs mot dessa länders åtaganden mot IAEA. Att upprepa detta i Iran anses praktiskt svårt och politiskt vanskligt.
Även om Israels gamla argument gäller, att framgång i regionen förutsätter bevisad vilja att sätta makt bakom orden, så skulle USA:s ställning kompliceras ytterligare, nu när en ny politik formas mot hela regionen från Medelhavet till Afghanistan.
Cynikern kan se Israels oro för Irans kärnvapen som ett sätt att avleda uppmärksamheten från egna tillkortakommanden, både i inrikespolitiken och i oförmågan att göra något som omvärlden menar skulle främja en fredlig lösning på konflikten med palestinierna.
Men Israel fortsätter att ropa varg. Kommer den ska ingen kunna påstå sig inte ha blivit varnad.
Bo Ture Larsson
redaktör, Svenska Nyhetsbyrån
