Gästkrönika Birger Schlaug: Tänk om man ändå vore klimatskeptiker...
Varför jag ville komma ut som klimatskeptiker? Jo, helt enkelt av den anledningen att jag verkligen har hoppats att de högljudda skeptikerna har rätt. De där som inte tror på klimathotet. Jag vill verkligen att de har rätt.
Det finns nämligen inte några som helst beslut – vare sig globalt, i EU eller i Sverige – som skulle bana väg för en lösning av det som samlats under begreppet klimathotet. Tvärtom vägrar politiker, näringsliv, fackföreningar och till och med delar av det som brukar ingå i begreppet miljörörelse att ta i det mest obekväma man kan tänkas ta i: konflikten mellan ekonomisk tillväxt och klimat-ambitioner.
Just nu pågår klimatförhandlingar i Durban i Sydafrika. 50 personer är nedskickade från den svenska regeringen. Frågan är vad de skall göra där. Sitt bästa förmodligen. Följdfrågan blir vad som är sitt bästa. Är sitt bästa detsamma som att minska de klimatrelaterade utsläpp vi i Sverige är orsak till, eller är sitt bästa fortsatt ekonomisk tillväxt med ökad konsumtion?
Det är i just detta konflikten ligger. Tyvärr. Långt mer än hälften av den tillväxt vi årligen ser härrör från just konsumtion. Vi shoppar i allt snabbare takt, kläder och varor byts ut allt snabbare. Börjar vi räkna de utsläpp som vår konsumtion ger upphov till i andra länder så visar det sig att de svenska officiella utsläppen ökar från 6 ton per person och år till 10 ton. För att klara miljömålen bör vi komma ner till mindre än 2 ton?
I en politisk kompromiss har man slagit fast att medeltemperaturen på planeten inte får höjas mer än 2 grader – utgår man från de forskarrapporter som finns handlar det snarare om att inte höja temperaturen med mer än högst 1,5 grad. Utgår vi från kompromissen på 2 grader så innebär det att utsläppen av växthusgaser får vara högst 44 gigaton år 2020. Med dagens politiska – men icke uppfyllda – löften kommer utsläppen att vara 6–11 gigaton högre.
Vi står således inför ett jätteproblem, som få ens verkar vilja viska om: ju mer pengar vi har ju större möjlighet får vi att leva på ett sätt som leder till ökad klimatpåverkan. Detta beror till stor del på att vårt ekonomiska system bygger på att omsättningen ständigt måste öka. En hållbar skjorta, som överlever tusen tvättar och står över alla modetrender, tillför inte BNP just någonting, medan en trendig skjorta som bara skall överleva några månader är en del av det flöde som stärker BNP, bättrar på våra pensionsfonder och får att oss bli rikare.
Det är märkligt , för att inte säga chockerande, att politiker och ekonomer inte ser absurditeten i detta.
Vi måste tänka om. Det blir inte lätt. Det blir oerhört svårt. Men när världens befolkning snart uppgår till 9 miljarder och allt fler kan konsumera som vi redan gör är det nödvändigt. Först måste vi erkänna problemet och släppa prestigen. Därefter kavla upp ärmarna och hitta lösningar.
Birger Schlaug
f.d. språkrör (MP)
