Eurpaparlamentet - som fullmäktige i Borås
Det var till exempel socialdemokraterna som nu ville riva upp det så kallade utstationeringsdirektivet för att kunna hindra utländska löntagare att arbeta i ett annat land om de inte har kollektivavtal med det lokala facket, som tex Byggnadsarbetarförbundet, även om de har lön som ligger inom ramen för värdlandets avtal och har kollektivavtal i sitt eget land. Det lyckades vi moderater stoppa.
Och det var socialdemokraterna som ville använda Bryssel till att reglera arbetstiden i Sverige. Där lyckades de få en knapp majoritet. Hade vi moderater varit fler hade vi kunnat få fler med oss att rösta emot. Då hade vi sluppit denna centralreglering som skapar stora problem inte minst i svensk sjukvård och inom offentlig sektor.
Det fattas i Europeiska unionen bra beslut och det fattas dåliga beslut. Det beror på den egna politiska uppfattningen om man tycker besluten är bra eller dåliga. På det viset skiljer sig Europaparlamentet inte ifrån kommunfullmäktige i Borås, regionfullmäktige i Västra Götaland eller Sveriges Riksdag. Den som är nöjd med alla beslut där må träda fram. Demokratin innebär att det fattas beslut som går en emot.
Ofta glömmer vi att de beslut som har visat sig vara mycket framgångsrika har haft sina politiska konflikter av motsvarande slag. Utvidgningen. Avregleringen av telemarknaderna som har gett mycket lägre priser och bättre service, och nya tjänster. Flygavregleringen som har gett flygpriser till en tiondel av vad det kostade förr. Den finansiella marknadslagstiftningen som har gett lägre räntor och bättre tillsyn och gav verktyg nu för att möta den finansiella krisen, inte bara land för land utan tillsammans. Den inre marknaden. Rörligheten. Samarbetet mellan universitet och studenters och forskares möjligheter. Tjänstesektorns öppning över gränserna. I dessa frågor har vi moderater stått för att öppna upp och avreglera medan socialdemokrater har velat hindra och reglera.
Just nu ligger på Europaparlamentets bord ett förslag som innebär att patienter ska kunna få söka vård i ett annat medlemsland. Det borde vara något som alla som månar om till exempel personer med svåra nackskador, för att bara ta ett konkret exempel, borde vara för. Men så är det inte.
I en första debatt i parlamentet kallade vänsterpartiets företrädare Eva-Britt Svensson detta för sjukvårdsturism: ”Att patienter ska kunna ägna sig åt en form av sjukvårdsturism är en felaktig prioritering av våra gemensamma sjukvårdsresurser.” Uppenbarligen lever hon i föreställningen att människor som lider och plågas söker sjukvård för nöjes skull, som på en turistresa. Men vad värre är, hon anser att möjligheten att snabbt få sjukvård är en felprioritering.
Nu är hon inte ensam. Socialdemokraterna är lika tveksamma, på ett sätt som vi kan känna igen från den svenska sjukvårdsdebatten om vårdgaranti och valfrihet.
Det är aldrig en felprioritering att se till att sjuka människor får vård. Det är inte en dålig resursanvändning att pengar används för att människor ska bli friska och återställda så snart som möjligt.
Frågorna inför Europaparlamentsvalet nästa år handlar inte om avlägsna EU-frågor utan om nära och konkreta frågor rakt in i den svenska verkligheten. Och det gäller om människors frihet ska bejakas eller kontrolleras.
Gunnar Hökmark
moderat delegationsledare i Europaparlamentet och vice ordförande i EPP-ED gruppen.
