Europa borde lära av Borås
Textilindustrin var länge basen för ekonomi, sysselsättning och välstånd i Knallebygden och i Borås. Idag är det något annat, det är utbildning och högskola, det är design och mode, för att ta några exempel. Den gamla textilindustrin hade inte kunnat konkurrera med de framväxande ekonomiernas produktion, med Kinas eller Indiens – om vi inte hade accepterat en lika låg lönenivå som i dessa länder.
Men omvandlingen gav ett utrymme för förnyelse och nytt företagande. Jag tänker på detta när jag inför några av de svåra frågor vi har att möta under hösten slås av hur många som hellre vill låsa och skydda dagens europeiska ekonomi än att bidra till förändring genom reformer som ger ökad konkurrenskraft och tillväxt.
Den europeiska skuldkrisen är rätt lik den amerikanska. Konsumtion och välstånd har fortsatt att växa utan att produktion och nytt företagande har skapats. Det är genom lånefinansiering och stora underskott som många EU-länder har kunnat hantera sin ekonomi och sina välfärdssystem.
Under minst ett årtionde har man försummat det som var den så kallade Lissabonagendans mål, att göra EU till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi. Det blev tvärtom, det vill säga vi förlorade konkurrenskraft gentemot andra länder. Samtidigt ökade underskotten eftersom många länder inte förmådde att anpassa sig till nya villkor, nämligen att en hel värld nu kunde konkurrera och att det krävde mer av oss själva.
Så nu är vi här och utmaningarna kommer inte att bli färre utan fler och större. Jag är övertygad om att vi, både Sverige och Europa, kan möta dem men det kräver att vi förstår att vår välfärd inte längre är lika självklar som den var när andra delar av världen antingen var planekonomier eller underutvecklade länder.
Tyvärr är det allför många av Europas ledare som skjuter reformbehovet framför sig. De försöker hantera symptomen snarare än orsakerna. Att underlätta för lån till dem som har störst underskott kan var nödvändigt, men hjälper bara om man samtidigt reformerar för ökad tillväxt.
När Sarkozy och Merkel som enda konkreta förslag på krisen kom fram till att man ska ha en gemensam bolagsskatt och en ny EU-skatt på finansiella transaktioner, är det tyvärr ett exempel på hur man väjer för reformerna och förtränger att problemet är att vi måste skärpa tillväxtkraften.
En finansiell transaktionsskatt löser varken skuldkris eller tillväxtkris. Underskotten och den bristande konkurrenskraften har nämligen inte kommit till genom finansiella transaktioner, tvärtom har de vuxit fram genom en ökad handel som gjort världen rikare. Och så länge vi tror att vi löser problemen med tillväxten genom en ny skatt är risken stor att problemen består.
Som om vi hade lånat och lånat för att finansiera den gamla tidens textilindustri istället för att låta förändringen skapa framtiden. I höst måste vi få en annan inriktning på politiken. Europa borde lära av Borås.
Gunnar Hökmark
europaparlamentariker (M)
