Diskussion, polemik och batonger

Batongen står för lagföring, åtal, dom och böter eller fängelse. Samhällets och därmed vår kollektiva reaktion mot de som begår brottsliga gärningar. Den som anlägger eld vid en flyktingförläggning eller misshandlar t.ex. en homosexuell ska dömas och motiven anses utgöra en försvårande omständighet.

En knytnäve orsakar smärta och kan beröva den drabbade tryggheten. Men hatiska ord kan träffa lika hårt och drabba hela grupper.

I den svenska lagstiftningen finns därför inte bara bestämmelser mot fysisk misshandel utan även förbud mot att hetsa, uttrycka missaktning, mot en folkgrupp. Bestämmelsen finns för att förebygga förföljelse av minoriteter och ytterst fysiska angrepp på enskilda personer i gruppen.

Polemiken ska användas mot de ideologiskt övertygade och drivande personerna. De som skapar pamfletter och manifest och söker övertyga andra om den egna gruppens eller rasens överlägsenhet. Polemiken syftar i första hand inte till att få dem att ändra uppfattning utan riktar sig främst till de tvivlande, de som har en dragning till ytterlighetsrörelser men ännu inte tagit steget.

Diskussionen syftar till att minimera basen och grogrunden för rasistiska och främlingsfientliga stämningar. Den måste föras i byggfuttar och lärarrum, fikarum på arbetsplatserna och med tonåringar i hemmen.

I alla samhällen kommer det alltid att finnas individer som likt Anders Behring Breivik är beredda att gå till handling och begå de mest fasansfulla övergrepp. Personer utan spärrar vars drivkrafter och motiv är olika och ibland som vid skolskjutningarna i Finland omöjliga att få grepp om.

Det har och kommer också alltid att finnas ideologer som driver fram vissa stämningar. När det kommer till oss övriga, allmänheten, är det bara att konstatera att många av oss är lättrörliga och att en stor del av oss under vissa omständigheter kan förmås att inte bara hysa hatiska åsikter utan även begå övergrepp.

Får ondskan och misstron mot andra grupper växa sig stark i breda folklager finns risken att individuella våldshandlingar övergår till att bli institutionella och kollektiva.

Efter dåden i Norge har det åter höjts röster för att begränsa yttrandefriheten. Främst är det internet som är måltavlan för kritikerna. Men det är en fullständigt poänglös kritik. Internet gör det visserligen lättare att nå ut men i sig är den tekniken lika harmlös som ett tomt ark papper.

Det är frågan vad vi fyller dem med och ytterst handlar det som alltid om hur vi förhåller oss till varandra som människor. För att upprätthålla människovärdet får tystnaden aldrig ersätta diskussion.

Nils Funcke

journalist och sekreterare i Yttrandefrihetsutredningen