Det är inte kollektivet som sitter bakom ratten
Försäkringsbolagen vill minimera sina risker genom att man gjort det dyrare för vissa grupper som vanligtvis drabbas mer än andra i trafiken. Och det kan man förstå om det gäller fordonsslag. Att mc innebär högre premier är naturligt.
Men att förare indelas i först kön, sedan ålder, och klassificeras som riskbenägnare eller farligare än andra är inte acceptabelt. Jag tar ansvar för min körstil som nog skiljer sig en hel del från BMW-brudarnas och de dödsföraktande ynglingarnas som man kan bli omkörd av var som helst – också på höger sida.
Men om vi är män i precis samma ålder och skulle köra samma sorts Ford eller Mercedes i samma trafikmiljö, så skulle vi lyckas olika i trafiken. Vi har ju olika erfarenhet och olika körmönster och temperament och fallenhet för bilkörning.
Det som gör statistiska samband så äventyrliga är att vi är individer. Vi beter oss också individuellt och vill inte bli utpekade som skyldiga till något vi inte är skyldiga till. Män i en viss ålder är inget kollektiv.
I Storbritannien lär försäkringsbolag ha monterat in GPS i försäkringstagarnas bilar för att se vart de kör, vilket kanske är intressant för skadereglerarna men är förenat med besvärande integritetshakar. Kör man i morgonrusningen till London eller masar sig fram på skotska höglandet så bedöms man premiemässigt olika.
Samma tänkande har vi sett ifråga om möjligheten för barn att bli försäkrade om de inte är kärnfriska. Bär de på anlag för vissa sjukdomar kanske de inte får någon försäkring över huvud taget.
Framför oss ser vi ett DNA-samhälle där de med större risk sorteras bort om de har en bekymmersam DNA-uppsättning. Diabetiker har ofta ärftlig belastning men ska då alla som kan förutses får diabetes i arv vara utestängda från försäkring?
Är inte försäkringens innersta idé solidaritet, att man ska sprida riskerna mellan oss som betalar premien? Då måste man kanske räkna med att vi inte alla är A-förare. Ingen vet i förväg vem som kommer att behöva anlita försäkringen. Du som är en olyckspelle eller jag som varit prickfri 50 år? Nu får man onekligen intrycket att bolagen prioriterar sin konkurrensförmåga och avkastning.
För att återvända till fordonsförarna, så må jag då säga att inte verkar det som om de kvinnliga förarna, i varje fall inte de yngre, är så särskilt mycket försiktigare än unga män. Hur många unga kvinnor har man inte sett som vrålkör på 30-sträckorna – gärna med en barnstol i höger framsäte!
Det är inget jag kan belägga med statistik, det är bara en empirisk upplevelse: Kvinnorna kör allt hårdare. Det borde räcka med bonussystemet som ju gynnar skadefria försäkringstagare.
Då handlar det om mina individuella förmågor och inte om hela min generations eller mitt köns.
Lennart Hjelmstedt
f.d. chefredaktör, Blekinge Läns Tidning
