De som inget törs säga
De som alls har förväntningar kvar kan ju alltid hoppas att sluggern med sirapsrösten klarar att domptera den mix av panel och publik, som befolkar studion. I och för sig är detta självfallet ingen nationens ödesfråga. Men Debatt har kommit att ge en övertydlig bild av just debattklimatet sådant det utvecklats, inte minst i etermedierna. Vill man beskriva det med ett ord så verkar ”enfaldig” vara på sin plats i dess genuina mening av en gånger en, som på gott och ont aldrig blir mer än en.Det känns igen i en-fråge-debattens och en-åsikts-monopolets förlovade land.
För två veckor sedan ägnade sig Debatt åt själv- bespegling. Påpassligt nog hade en begåvad ringräv bjudits in i hönsgården, Siewert Öholm som med bravur ledde en föregångare på banan, Kvällsöppet. Han fick, eller tog sig, bra med tid till att lägga ut texten om dessa debattprogram som något slags optimalt uttryck för demokratin.För här kommer alla till tals, alla kan fritt säga sin mening. Pyttsan! De flesta i panelen sitter tysta som möss, alla de som inte behärskar rummet och inte är tillräckligt verbalt välsmorda.
Här handlar det om att hantera tvåstegsraketen: Avbryta! Överrösta! I samma sändning var det en ung man, jag tror en irakier, som inte behärskade tekniken och fick avbryta sig själv utan att få sagt det han ville, stressad och nervös i det uppskruvade tempot.
Om Öholm har rätt i sin analys av Kvällsöppet/Debatt som demokratisk höjdare, då har Janne Josefsson en formidabel uppgift framför sig. Och inte var det bättre på veteranens egen tid heller. Folk, ofta högkvalificerade personer, inbjöds från östan och västan för att ge samtalet kvalificerat saklig struktur. Sedan satt de där på bänkarna och fick vara tacksamma över att få säga ett par meningar utan att bli avbrutna.
För att bara nämna ett exempel så hette en av dem Sigrid Kahle, en dam med imponerande kunskaper om islam. Kvällsöppets redaktion var framsynt när den redan 1995 tog upp temat ”Är islam ett hot mot västvärlden?”. Fru Kahle var medveten om risken att behöva resa Göteborg tur och retur till just ingen nytta men försäkrades att hon skulle få tid att säga något vettigt. Men ack nej – hon fick resa hem med, som hon tyckte, oförrättat ärende.
I varje fall efter programledarens pensionering har hans hållning i Mellanösternkonflikten redovisats med all önskvärd tydlighet. Den utesluter nog någon djupare harmoni mellan hans och Sigrid Kahles syn på islam. Eller för att en sista gång återvända till den där sändningen direkt före påsklovet, Stina Dabrowskis stora final.
En betänksam röst, Svenska Dagbladets Maria Abrahamsson, försökte säga att hon faktiskt var inbjuden och att hon bara ville besvara frågor som ställts till henne. Men det gick nog inte fram så bra – att uppträda försynt och kultiverat är ett svårartat lyte i miljöer som denna. Och därav lider veterligen inte den nye programledaren. Han har sin chans.
För om inte ens Josefsson förmår tämja dessa debattproffs, de som avbryter och överröstar och självklart lägger för sig av den knappa tiden, medan de eftertänksamma sitter och tittar med stora ögon, då är prognosen inte den bästa för vad som högtidligt brukar kallas ”det offentliga samtalet”.
Bengt Ingvar Ekman
Bengt Ingvar Ekman var BT:s f.d andreredaktör och medverkade i många är efter sin pensionering på ledarsidan. Han avled 14 oktober 2010.
Bengt Ingvar Ekman blev 80 år.
