Därför måste övervakningen kontrolleras noga

Det gick heller inte att ta miste på entusiasmen hos de unga jurister som handplockats av den tillbakadragne Anders Eriksson. Han ville ha jurister som inte hunnit skapa några relationer och därmed lojaliteter till andra delar av rättssamhället.

Anders Eriksson själv var i slutet av sin karriär. Han kan Rättssverige och inte minst polisens verksamhet. Den förre Säpochefen fick nu ta hand om sin egen skapelse som ordförande i nämnden. Det var många som hyste stora betänkligheter inför regeringens utnämning av honom. Skulle han kunna leda en tuff granskning av sina före detta medarbetare på säpo?

Jag minns att jag argumenterade emot. För det första tycker jag personer ska få göra bort sig innan de blir bortgjorda. För det andra är det en poäng att i nämnden ha en person som kan den verksamhet som ska granskas innan och utan. Han vet var man ska leta.

Det räcker med följande uppräkning för att förstå vikten av nämndens verksamhet: hemlig rumsavlyssning, hemlig kameraövervakning, hemlig telefonövervakning, hemlig telefonavlyssning och hemlig postkontroll. Lägg därtill hemliga polisoperationer med informatörer och poliser med kvalificerade skyddsidentiteter som infiltrerar kriminella ligor. Det är långtgående tvångsmedel som förutsätter intrång i enskildas integritet.

Nämnden med sina fyra handläggare och ledamöter har rätt att vända på alla stenar hos säkerhetspolisen. På eget initiativ kan den granska hur hemliga tvångsmedel används och på uppdrag av enskilda kontrollera att det inte förekommer ovidkommande uppgifter om dem i säpos centralregister.

Och det har nämnden gjort. Nämnden har uppdagat många brister. Bland annat ifrågasätter man varför vissa personer över huvud taget finns med i centralregistret eftersom de aktiviteter som motiverat att de registrerats inte finns preciserade.

Nämnden konstaterar också att det i vissa fall saknas uppgifter om när en uppgift registrerats och att gallringen i registret inte sköts helt korrekt. Till det kan läggas att säkerhetspolisen i vissa fall inte förstör upptagningar från hemlig övervakning inom föreskriven tid.

Detta är ett axplock av de iakttagelser nämnden gjorde under sitt första år. Några stora eller påtagliga rättsövergrepp har nämnden inte funnit. Men utan påpekande om det som kan tyckas vara mindre överträdelser, skapas ett klimat där en kultur av nonchalans och slentrian frodas och som i sin yttersta konsekvens leder till rättsövergrepp. Det visar erfarenheterna från bland annat IB-affären.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har i dagarna blivit något annat än ett mingel för justitieminister Beatrice Ask. Anders Eriksson har entledigats och med honom kanslichefen. En ledamot har lämnat nämnden i protest. Det talas om motsättningar beträffande vem som ska göra vad. Några spekulerar i att regeringen vill bli av med Anders Eriksson på grund av hans kritik mot bland annat FRA-lagen.

Kanske har verksamheten gått i baklås av mindre spekulativa orsaker och entledigandena varit nödvändiga för att verksamheten ska fungera? Vad som ligger bakom kommer vi måhända att få veta i sinom tid. Men det centrala nu är att nämnden behåller styrfarten och inom kort, med eller utan Eriksson, kan gå för full maskin igen.

Riksdagen kommer sannolikt att besluta om ett tillägg i grundlagens uppräkning av de medborgerliga fri- och rättigheterna. Ihop med bland annat rätten till yttrandefrihet kommer någon form av formulering om skydd mot ”övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden” att skrivas in.

Det är en signal till lagstiftaren, riksdagen, att vara varsam med att ge myndigheterna befogenheter att övervaka oss. Det lär bara bli en stolt deklaration – om den inte följs av bland annat tuffa kontrollfunktioner av de myndigheter som ska bekämpa kriminalitet.

Förhoppningsvis reder regeringen ut problemen och turbulensen förpassas till en fotnot i 2009 års redogörelse för verksamheten.

Nils Funcke

jurist, sekreterare i Yttrandefrihetsutredningen