Årets afrikanska album

Kvinnorna går fram på bred front och gör världsmusiken djupare, bredare och intressantare.

Nyheter • Publicerad 15 oktober 2008

Den här hösten bjuder verkligen på godbitar av ansenligt format. Lila Downs, född i mexikanska Oaxaca-provinsen men nu gift med amerikanske producenten och eminente tenorsaxofonisten Paul Cohen, ingående i kosmopolitiska kompgruppen La Misteriosa imponerar kolossalt på albumet Shake Away (EMI). Downs förmåga att binda samman traditionella, mexikanska tongångar med latinska rytmer som cumbia med avancerade jazzpassager, soul, funk och amerikanska folktoner är suveränt. Samhällsengagemang och kulturella visioner lyser igenom och i Tierra De Luz gästar argentinska veteranen Mercedes Sosa. Bland idel pärlor görs en svängig och mäktig version av Peter Greens Black Magic Woman. I Europa noterar jag med glädje nydanande toner i form av gruppen La Cherga och albumet Fake No More (Asphalt Tango/Colectivo-BAM). Karismatiska folk- och jazzsångerskan Irma Karamarkovic från Kosovo möter i Österrike och Tyskland producenten och ”ljudingenjören” Nevenko Bukan plus skickliga musikanter från Balkan och frambringar en härlig, futuristisk mix av balkanbrass, jazzslingor, dubgrooves och elektroniska beats. Fascinerande. Imponerar gör också brasiliansk/österriska sångerskan och gitarristen Celia Mara. Santa Rebeldia (Globalista/Colectivo-BAM) för samman Manu Chao-influenser med balkanstuk á la Shantel. Ytterst varierande med såväl tango, brasiliansk elektronica, reggae, funk och loversrock på tyska (Du Und Ich). Portugiska fadosångerskan Mariza, värdig tronföljare till landets fadostjärna alla tider Amalia Rodrigues är aktuell med albumet Terra (EMI). Här vidgas gränserna med inslag från både Kuba, Brasilien och Kap Verde-öarna (skön duett med Tito Paris). I botten ligger dock den ödesmättade fadon framförd av en sångerska, vars röst är blixtrande och eldig, men samtidigt mjuk och varm. Till sist en kvinnlig artist, som gjuter mod i ett land på gränsen till sammanbrott. Chiwoniso Maraire från Zimbabwe trollbinder med sin förföriska mbira(tumpiano)-musik, sina politiska, samhällsengagerande texter och sin ljuvliga röst på albumet Rebel Woman (Cumbancha/Colectivo-BAM). Kampen för rättvisa, jämlikhet och kvinnornas frigörelse går hand i hand med bedårande shona-musik influerad av västerländska inslag och sydafrikanska rytmer. Ett av årets absolut bästa afrikanska album.

Kenneth Hammargren

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.