Levi Stubbs - soulsångare med guld i strupen
Först gick Isaac Hayes bort, några dagar senare drog demonproducenten Jerry Wexler sin sista suck och i fredags gav Levi Stubbs upp sin långa dödskamp.
Stubbs, som blev 72 år, var en av de stora bjässarna i sin bransch. En sångare på miljonen, om man så vill.
Som frontman i gruppen Four Tops såg han till att smörja den väloljade Motown-maskinen i Detroit och bossen Berry Gordy gnuggade förtjust händerna varje gång Stubbs tog plats vid mikrofonen.
Gordy visste ju att han kunde lita på Stubbs. Som levererade, förstås.
Det blev hits, massor av hits.
Och några av soulhistoriens verkliga klassiker strömmade från Stubbs gyllene stämband.
Eller vad sägs om Baby I need your loving (1964), I can’t help myself (1965), It’s the same old song (1965), Reach out, I’ll be there (1966), Standing in the shadows of love (1966), Seven rooms of gloom (1967) och Bernadette (1967).
Four Tops låtar skrevs visserligen ofta av den legendariska trion Lamont Dozier, och bröderna Brian och Eddie Holland, men det var Levi Stubbs innerliga
baryton som skänkte dem en närmast osannolik närvarokänsla och sårbar patina.
Four Tops fortsatte, till skillnad från många andra av Motowns grupper, att ge ut skivor och turnera och faktum är att man fortfarande till dags dato existerar.
Men av gruppens fyra originalmedlemmar är det nu bara Abdul Fakir kvar. Lawrence Payton dog 1997 och Renald ”Obie” Benson fem år senare.
Och så nu, Levi Stubbs.
Om vilken protestsångaren Billy Bragg en gång skaldade så vackert:
”When the worlds fall apart some thing stay in place
Levi Stubb’s tears run down his face”.
