Annons
Nyheter

Ett namn betyder allt och ingenting

I lilla Glasgow finns Europas mest framstående popfabrik. De senaste tjugofem åren har den smutsiga varvsstaden fostrat briljanta band i samma takt som Henke Larsson stänkte in mål i Celtic.
Nyheter • Publicerad 24 februari 2008

Ett av de senaste är en kvartett som har lånat Jesus and Mary Chains estetik, pluggat alla amerikanska popsinglar gjorda mellan 59-61 och ställt Joe Strummers okände lillebror framför micken. Klädda helt i svart, med ringande skotsk dialekt och hjärtslitande låtar är de bandet som äntligen kan smutsa ner det kliniska rum som Coldplay, Keane och Radiohead har målat in storslagen brittisk popmusik i.

Men så det var ju det här med namnet: Glasvegas.

Annons

En tråkig orts-ordvits.

Hur ska man kunna ta ett sådant band på allvar?

Just nu hyllas Glasvegas lite överallt. Men de sågas också, just för sitt usla namnval. Man kan tänka sig att de börjar bli duktigt trötta på frågor om det, kanske ångrar Glasvegas bittert att de skojade till det den där gången i replokalen, på puben eller var namnet nu kom till.

Men de kan vara lugna. Obehaget är snart över. För trots att ett bandnamn känns som det viktigaste karriärsdraget i världen när man måste välja, tar det bara ett album eller två innan det helt tappat sin betydelse.

Att hitta ett bandnamn är alltid förknippat med ångest. De stora bandnamnen är omgivna av myter och referenser, från Beatles brinnande paj till den förbjudna romanen Velvet Underground. Det egna namnet måste förstås vara minst lika fantastiskt, lika gudomligt inspirerat och komma som en neonblixt från klar himmel. Men det kanske inte kommer någon blixt, och så sitter man där med den första spelningen bokad och bara måste komma på något.

Kanske blir det en fungerande kompromiss, ett ”The”-namn bland alla andra. Eller så tar bandet det där skämtnamnet de kom på som en tillfällig lösning. Kanske lyckas de aldrig hitta något nytt och sitter plötsligt mitt i karriären och heter runkbulle (se listan nedan).

Då kan det vara skönt att veta att det faktiskt inte spelar någon roll.

Du kan heta Arctic Monkeys eller The Cardigans och sälja miljoner plattor utan att någon förknippar dig med frusna apor eller koftor. Ett namn är en hook. Fastnar det är det bra.

Glasvegas gör faktiskt det, i all sin fånighet. Om skottarna bara fortsätter att skapa suveräna låtar kommer ingen längre att pika dem namnet om ett år.

Men det är klart, om jag fick chansen hade jag varit tvungen att fråga:

Annons

– ”Glasvegas” alltså.

– Ja?

– Hur tänkte ni där egentligen?

Bäst just nu

GLASVEGAS

Daddy’s gone

(YouTube-video)

Egenterapi medelst elbas.

 

DUFFY

Rockferry/Mercy

(singlar från kommande album, Polydor/Universal)

Som sagt, Duffy kommer att bli vårens sensation.

 

XTC

Skylarking

(Virgin/EMI)

Veckans retro.

Att längta efter

R.E.M.

Accelerate

(Warner, ute 31 mars)

Första singeln är bara okej, men att R.E.M. låter tjugofem år yngre är ändå lovande.

 

THE TEENAGERS

Reality check

(XL Recordings/Playground, ute 17 mars)

I onsdags gav jag fransmännen en fyra i förtid, men de är väl värda att vänta på.

 

JUSTICE

(Emmaboda-bokning)

Världens största dansduo på Ängen! Kommer att bli helt galet.

Joel Sjöö
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons