Karin Henriksson: Tio saker Obama måste ta tag i direkt

Högarna kommer att vara höga på nye presidentens bord:

1. Hotet om en lågkonjunktur – finanskrisen och dess efterdyningar är särdeles besvärlig i och med det stora glappet mellan valet i november och tillträdet. Eller med andra ord, George W Bush håller i tömmarna ett bra tag till, inklusive hur det beviljade räddningspaketet på 700 miljarder dollar ska fördelas. Det ska bli internationellt toppmöte om finanskrisen den 15 november och en av de första frågorna blir vem (kanske den tilltänkte finansministern som måste tillkännages rätt snart) som representerar Obama här.

2. Budgetunderskottet – när Bush flyttade in i Vita huset var det överskott i federala budgeten, nu är underskottet det största någonsin och detta kommer att påverka Obamas chanser att trumma igenom dyra vallöften som sjukvårdsreformen, energisatsningar, infrastrukturen, skolan m m. Den sittande kongressen väntas dessutom att klubba igenom ett nytt, mindre, stimulanspaket före maktskiftet.

3. Kongressen – det blir visserligen en utökad demokratisk majoritet i båda kamrarna efter nyår, men det ankommer på Obama att dels samarbeta med sina egna, dels övertyga bittra republikaner att kliva på tåget. En del analytiker menar att de nya ledamöter som seglat in med Obama kommer att känna större lojalitet mot honom och hans idéer än vad fallet varit vid tidigare skiften i kongressen.

4. Sjukvården – detta måste bli en av Obamas allra första reformer, men motståndet kan bli lika hårt inom vårdlobbyn som det var i början av 1990-talet när Hillary Clinton försökte samma sak. Andra inrikespolitiska prioriteringar blir lättare, med politiskt stöd för skattehöjningar för höginkomsttagare. Beträffande moralfrågorna, som abort och homoäktenskap, väntas status quo, bortsett från att det nu blir Obama som får utse näste domare i Högsta domstolen som ofta får väga in i de här frågorna.

5. Förväntningarna – Obamas och demokraternas seger var visserligen övertygande men hans nya och unga väljare kan visa sig otåliga och förvänta sig dramatiska resultat efter några månader. Men det tar alltid tid att baxa förslag genom kongressen.

6. Internationella kontakter – även i utlandet är förväntningarna skyhögt ställda och även här måste Obama sträcka ut en hand. Han har visserligen utlovat dialog, inklusive samarbete i forum som FN, men mellan raderna framgår att han är medveten om ansvaret att förvalta stormaktsrollen. Frihandelsvänner i resten av världen, inklusive Sverige, är dessutom misstänksamma mot Obama.

7. Illegal invandring – en av de viktiga frågor som begravdes helt under valrörelsen. Strömmen av människor som tar sig över gränsen utan papper har avtagit både som en följd av både den skärpta kontrollen och de kärvare ekonomiska tiderna men frågan om status för dem som redan befinner sig i landet är olöst.

8. Krigen – för tillfället ser det förhållandevis ljust ut i Irak, även om det ständigt uppstår fnurror i förhandlingarna om den amerikanska närvaron i landet efter nyår när FN-mandatet går ut. Läget i i Afghanistan blir allt farligare. Obama har lovat ett uttåg ur Irak inom 16 månader (med en brasklapp om vilka behov som kan tänkas kvarstå) men också mer trupper till Afghanistan vilket betyder att krigen fortsätter att sluka budgetmedel.

9. Hoten från Iran, Nordkorea eller för att citera Bush, två av ondskans axelmakter, kvarstår. Samma gäller den muslimska fundamentalismen i länder som Pakistan och en hårdnande attityd i tidigare vänligt sinnade länder i Mellanöstern, till exempel Turkiet och Egypten. Spådomar om att terrorister bara väntar på att testa den nye presidenten kan inte viftas bort.

10. Risken för attentat mot Obama personligen – amerikanska myndigheter undviker att tala om detta offentligt men det är känt att han försågs med livvaktsskydd tidigare än någon annan presidentkandidat och att flera attentatsförsök i alla fall planerats. Ringen av poliser och vakter runt honom blir större än någonsin, samma kommer att gälla hustrun Michelle och döttrarna Malia och Sasha som flyttar in i Vita huset den 20 januari som USA:s första afrikan-amerikanska First Family.