Kulturhuset och den friska staden
Det kan stämma in på många städer.
Ett kulturhus – som en termometer.
En sjuklig, ängslig stad kanske har ett litet kulturhus, eller rent av inget alls. Det kanske är nedgånget, fyllt av slitna möbler och gamla bokhyllor. Det ligger där och hostar fram några halvtaskiga teaterproduktioner.
En krasslig kultur är tråkig. Och ett mått på hur staden i övrigt mår.
I veckan öppnar Borås sitt kulturhus för allmänheten, med invigningen av biblioteket. Det har varit stängt ett bra tag nu, på grund av ombyggnad.
Jag utgår ifrån att det kommer att vara exakt så fräscht som bara ett nybygge kan vara. Det ska lukta nytt, det ska andas optimism. Kort sagt, väldigt långt ifrån den där krassliga och ängsliga byggnaden.
Borås stad satsar på kultur. Det kanske till och med finns de som gnäller över att det satsas för mycket. ”Ta de pengarna och lägg på våra gamla och sjuka i stället”.
Det kan man ju tycka, i och för sig. 120 miljoner om året får man mycket vård för. Det är vad kulturnämnden i Borås får att handskas med.
Och överfört på privatekonomin så kan man säga att det går att köpa rätt många mjölkpaket för 7000 spänn, men man kanske inte tänker så när man lämnar elektronikaffären med en platt-TV under armen. Man köper både mjölk och TV, om man har möjlighet.
Det ena utesluter inte det andra. Inte heller i en kommunal budget.
Jag drar mig till minnes när jag flyttade till Borås. Det var augusti 1984.
Jag sökte mig inte till torget, inte till Knalleland. Nej, jag hängde på kulturhuset, satt på bibblan och lyssnade på musik.
På den tiden sade man till om vilken skiva man ville lyssna på, den trevliga bibliotekarien lade vinylskivan på spelaren, torkade av den svarta ytan och lyfte sakta skivarmen och placerade nålen strax ovanför skivans första spår. Man lånade ett par hörlurar som man pluggade in i stolens karm, så satt man där och lyssnade.
En mötesplats, som det brukar heta.
Och som ny kunde jag sitta och känna in känslan. Mår staden bra?
Den som kommer ny till Borås, och det gör ju rätt många – studenterna bland andra, kommer att mötas av ett mer eller mindre nytt hus.
De kanske kommer att få en fin känsla i kroppen, ”det här är en bra stad”, kommer de att känna, ”jag gjorde nog rätt som flyttade hit?”
Mycket annat spelar in i en sådan känsla, naturligtvis – närhet till förskola och skola, affärer etc.
Men ett piggt kulturhus är en bra värdemätare.
Sedan kan man skapa pigg kultur också i gamla byggnader. Det blev vi varse under ombyggnaden. Den tillfälliga teatersalen innehöll en hel del god dramatik.
Det gäller att fylla det nya huset med ett bra innehåll.
Och då handlar det inte bara om exakta repliker, hela böcker och fräcka tavlor.
Den som besöker huset är en viktig del i helheten.
