Råna mig, någon?Gör någonting!

Det är så klart ett skämt. Jag bryr mig väl inte om Versace-skärp och handväskor.

Däremot gick det inte att undvika handelsgalleriorna som tornade upp sig som katedraler. Men så ser det väl ut överallt, även om koncentrationen möjligen var högre i Milano.

Tiggarna var inte heller fler, men bilden blir ju lite mer grotesk när de sitter med sina stumpar och tuggade pappmuggar och duckar för folks svängande shoppingkassar. Vanligast var hybriden mellan handelsmän och tiggare – krimskramsförsäljarna. Folk som, med regeringens retorik, valt att arbeta som Fria Entreprenörer. Annie Lööf hade säkert fått något religiöst i blicken vid åsynen av dessa nyckelringskrämare som antastade folk med sina hopplösa varor som ingen vill ha eftersom ingen någonsin efterfrågat dem. Inte en enda gång såg jag någon köpa något av dem.

Det är hemskt att se en människa förnedra sig på det sättet. Saluföra skit som ingen vill ha är ju ett jobb för barn som skramlar ihop till en skolresa, inget en vuxen människa ska behöva sysselsätta sig med. Vad driver en 45-årig man att pracka på folk färgglada band, när det finns ett så bra alternativ? Rån. Vad är det som håller dessa människor ifrån att råna mig? 60 obeväpnade kilon med tillhörande plånbok. En del av mig vill skrika som matadoren i Ferdinand: Råna mig! Stånga mig! Gör nånting!

Tanken måste ju ha slagit dem. Om det var jag som sålde luktsuddisar hade jag tänkt den tanken varje gång någon som jag passerade. Men något håller tydligen de flesta från att råna (vem som helst fattar ju att oddsen för att komma undan med att råna mig, verkligen är på rånarnas sida). Låt oss kalla detta något för en satans fin medmänsklighet.

Jag har blivit rånad tidigare och jag rekommenderar det inte. Däremot har jag aldrig grubblat över hur det kunde komma sig. Jag är mer intresserad av varför det inte händer mycket oftare. Det säger sig självt att när människor väljer bort varandra, när de lyckosamma gömmer sig bakom murar och på solsidor, dit resten av medborgarna bara har tillträde som sophämtare och pigor, så blir bindemedlet tunnare.

Skälen att känna medmänsklighet färre.

De välbärgade bör nog inte förlita sig på de utblottades medmänsklighet. Det ska komma en dag när allt är annorlunda.

Tre bra rånare:

1) Kasper

2) Jesper

3) Jonatan