Orädd, het och glasklar Weiwei
Det vill säga, så kontroversiell med västerländska mått mätt är han väl inte. I hemlandet Kina är han dock en så het potatis att han har utreseförbud och alla hans aktiviteter - också på twitter och facebook som är två av de media han använder - bevakas minutiöst.
Ai Weiwei är en av de kinesiska nutidskonstnärer som står med ena benet i Kinas kejserliga och maoistiska förflutna, med det andra i såväl dagens politiskt turbulenta Kina som i det västerländska 1900-talet. Till skillnad från många av sina kinesiska kollegor som befinner sig i samma situation nöjer han sig inte med ett konst- och kulturhistoriskt brobyggande - hans politiska ställningstaganden är än viktigare och lika orädda som glasklara. Född 1959 och son till en av Kinas mest berömda poeter växte han upp under Maos kulturrevolution. Fadern satt sex år i fängelse, familjen tvingades leva i exil i 20. Ai Weiwei vet vad han talar om när han i sina videofilmer dokumenterar och argumenterar mot politiskt våld, övergrepp och övervakning. Tre av hans videodokumentärer finns med på Louisiana. De talar sitt eget språk och gör alla kommentarer överflödiga. Han har blivit ”The little brother” som med sin allseende videokamera har en klart dämpande effekt på gatans polisiära och militära maktutövare när det drar ihop sig till konfrontationer.
Även om Ai Weiweis politiska budskap är tydligast i videodokumentärerna är inte heller hans konst utan politiska övertoner. Det äldsta av verken på Louisiana är ”Forever” från 2003. 42 cyklar av märket ”Forever” har fått sina styren, sadlar, pedaler och kedjor borttagna. De är med andra ord berövade den frihet som cykeln som transportmedel annars utlovar. Friheten är en chimär och cyklarna är länkade till varandra i ett cirkelrunt kretslopp utan början och utan slut.
Självklart löper tankarna till Marcel Duchamp, hans cykelhjul och readymades. Det skall de också göra. När Ai Weiwei kom till New York 1981 (där han stannade till 1993 då han återvände till Kina) fick han nästan omgående tre ”husgudar”: Marcel Duchamp, Joseph Beuys och Andy Warhol –tre konceptkonstnärer som var och en på sitt sätt gjorde konsten både gränslös, allmängiltig och åtkomlig för alla. Principer som Ai Weiwei skattar så högt att Louisiana beslutat att ”i hans anda” endast ge ut en digital katalog till utställningen. Vill man ha en katalog får man således vackert ladda ner dess många Mbt till sin dator eller Iphone eller Smartphone eller? (Jag kan behärska mig!).
Ai Weiweis förmåga att i sin konst utdela politiska snärtar kan också anas i dels ”Fountain of Light” från 2007, som är en till gigantisk kristallampa förvandlad parafras på Vladimir Tatlins aldrig realiserade tornmonument till (den kommunistiska) revolutionens Tredje International 1919, dels installationen ”Trees” från 2009-2010. Den senare består av fyra gigantiska cedrar som satts samman av stammar och grenar från döda cedrar med ursprunglig hemvist i södra Kina. Liksom ”Rocks” –rämnade ”skärvor” av vitglaserat och blådekorerat ”porslin” som ligger vid trädens fötter - monument över det förflutna? Öer spruckna drömmar och stelnade förhoppningar? Eller bara en poetiska fläktar från det gamla Kina? Magnifika är de hur som helst och oförglömliga.
Britte Montigny
