Louisiana visar barnet som konst

Mot 120 verk av den schweiziska konstnären Paul Klee (1879-1940) ställs lika många av de tretton ”cobraisterna” Pierre Alechinsky, Karel Appel, Eiler Bille, Eugène Brands, Constant, Corneille, Henry Heerup, Egill Jacobsen, Asger Jorn, Lucebert, Jan Nieuwenhuys, Carl-Henning Pedersen och Anton Rooskens.

Utställningens nav och utgångspunkt finns i västflygeln stora sal. Klees tidiga konst och hans fascination över såväl sina som sonen Felix barnteckningar lyfts fram och får – med många förklarande texter och mycket montermaterial – möta exempel på den 1948 bildade Cobra-gruppens barn(konstinpirerade)konst. För Cobra handlar det om en återupptäckt. När Klee ”upptäckte” barnkonsten hade den precis börjat uppmärksammas av forskare på olika områden. För de avantgardistiska konstnärerna innebar den ett medel att ta sig ur den traditionella konstens tvångströja. Barnkonsten visade helt enkelt vägen till en konstnärlig frigörelse. Med andra ord: Klee hade redan röjt de stigar som Cobra långt senare skulle följa.

Louisiana har delat in utställningen i fem teman: Barn i fokus, Akrobater, artister och jonglörer, Ett imaginärt bestiarium, Kamp mellan barn samt Masker och fysionomier. I samtliga teman spelar Klee huvudrollen. Med sin poetiskt finstämda, ”barnsliga” konst banar han sig en väg in i modernismen, lierar han sig i München med konstnärerna i Der Blaue Reiter, blir han lärare vid Bauhaus, finns han med i surrealismens periferi och återvänder han till Schweiz sedan nationalsocialisterna kommit till makten i Tyskland.

Även om Cobragruppens medlemmar inte sett Klee-utställningen i Amsterdam var de säkert förtrogna med hans konst och mötena mellan Klee & Cobra i utställningens fem teman tycks illustrera ett nära släktskap, en relation i rakt nedstigande led. Fullt så enkelt var det naturligtvis inte. Men genom att skala bort allt som skulle kunna distrahera fokuseringen på barnkonsttemat har Louisiana byggt upp en pedagogiskt väl tillrättalagd och visuellt tilltalande utställning där Klees poetiska naivism ställs mot Cobrakonstnärernas långt mer bisarra och expressivt brutala behandling av barnkonstens figurgalleri och teman.

Britte Montigny