Livsbejakande kolorism

Färgen betyder mycket, men inte allt – berättelsen har en lika viktig roll: hennes bilder är åtminstone till viss del föreställande.

Men vad de berättar är helt upp till betraktaren. Tina Haldorsson ger inte ens någon hjälp genom att sätta titlar på sina verk. Hon skapar dem intuitivt, ger sig på duken helt förutsättningslöst och blir lika överraskad som någon annan över vad som dyker upp.

Det är den här öppenheten som –vid sidan av den läckert gåpåaraktiga koloriten –får mig att stanna länge i hennes målningar. Här finns många spår att följa, och går jag någon gång vilse när färgen tenderar att bli lite för rörig uppvägs det mer än väl av alla de gånger då balansen håller rakt igenom.

Ännu personligare är stilen i de små bladen i blandteknik –övervägande akvarellistiska till karaktären men med inslag av teckning och gouache.

Här är hon i det närmaste helt abstrakt, i ett summariskt teckenspråk med vagt igenkännbara detaljer, ofta av ett organiskt växande.

Det är något genuint livsbejakande över denna lekfulla precision som fyller mig med en oförklarlig glädje.

Inger Landström