Sven-Ingvars imponerar

Inte för att reparera sitt rocktåg, utan för att ta med oss på en helt fantastisk, musikalisk och värmande resa. Utanför fönstren börjar frosten sakta klä in våra bilar med vackra iskristaller, medan vi värmer oss i glöden från kolbädden som står på scenen. Det är rock?n?roll från första ackordet av ” Rock around the clock ” och Sven-Erik visar vad han går för med sin klarinett.

Första delen av showen ska vara akustisk, men det märks nästan inte. Det är fullt ös på de glänsande gitarrerna och trummisen, tillsammans med pianisten, jobbar så svetten lackar. ”Fröken fräken” kommer inspringande ifrån ingenstans och hela publikhavet sjunger med, likadant i nästa och i nästa. Vore det liveinspelning i kväll, skulle den få titeln, ” Åhaga sjunger Sven-Ingvars”. Tore Skogman får mer än ett hedersomnämnande under kvällen och vi får en anekdot om hur ”Min gitarr” blev till.

När ”Byns enda blondin”, framförs, flirtar Sven-Erik lite extra med en tjej i publiken. Kanske för att hon sett dem spela sjutton gånger tidigare. Det som slår mig är att låtarna är otroligt bra och många av dem är tonsatta dikter. Sången ”Anita” är just en sådan, där Gustaf Fröding är textpappa och jag tror att, inte bara jag, utan alla, kände Anitas närvaro i lokalen.

Innan det är dags för paus, packar man in sina paradnummer i ett litet rött paket och när det öppnas kommer, ”Lilla vackra Anna” och ”Kristina från Vilhelmina”, dansande. Far och son avslutar tillsammans med varsin gitarr och sjunger ”Två mörka ögon”. I andra delen är scenen ”pimpad” och vilket arenaband som helst hade kunnat ta plats i strålkastarljuset. Volymen är ett par steg närmare tian och nu är det full ånga. ”Börja om från början”, har sällan låtit bättre. Delar av publiken buggar loss.

Sången drunknar en aning i den stora och kraftfulla ljudbilden och det är synd, för just texterna betyder så mycket i deras musik, men värt att nämna är, att de är otroligt duktiga musiker. Efter en halvtimmes arenarock torkar Sven-Erik svetten med en svart handduk och kastar ut den i publiken och greppar sedan mikrofonstativet i sann rockstjärnestil och ger järnet i ytterligare en halvtimme. Vid de stående ovationerna tycker nog alla att resan kunnat fortsätta hela natten. När jag kommer hem somnar jag, med min gitarr.Anders Blom