Enklare, naknare och – bättre

Vi som var i Konserthusets stora sal i fredags fick uppleva starten på ännu ett segertåg. Under 21 höstkvällar ska han underhålla i sju olika städer i tre länder. Alla konserter utom den enda i Köpenhamn och extrakonserten i Bergen var slutsålda redan i somras.

Att inleda med fem kvällar på raken i Göteborg kan tyckas vara ett tecken på hybris, men omåttligt populäre Winnerbäck hade förmodligen kunnat sälja slut ytterligare ett par gånger. Trots att det gått två år sedan senaste albumet, trots att han spelat så många gånger i Göteborg förut.

Enkelt, avskalat och naket är utlovade ledord för denna inomhusturné. Texterna och Winnerbäck själv stod i centrum. Med ett nedtonat tremannaband som stöd i bakgrunden.

Jag hade mina initiala tvivel på om Winnerbäcks något begränsade sångröst verkligen är mäktig en sådan inramning, men när kung Lasse håller hov är det bara att kapitulera. Varför skulle han inte klara av att sjunga till exempel Söndermarken i en avskalad version?

Efter ett obegripligt intro och en halvseg inledning tar det sig ordentligt när han hälsar på publiken efter fyra låtar och fortsätter med Min älskling har ett hjärta av snö.

Publiken är med på noterna från början och jublar fullständigt okritiskt åt allt på sektliknande vis som det anstår riktiga musikfans. Det spelar ingen roll att en femtedel av låtarna är nya och inte finns med på någon skiva. Framför allt inte när de låter som Hosianna – en kommande allsång.

Winnerbäck botaniserar ur sin stora låtskatt och ger nytt liv i gamla hits med vissa modifieringar i framförandena.

Den nedsläckta salongen och det följsamma bandet utan trumdunk och elgitarrlarm gör Winnerbäcks texter om vardag, hjärta och smärta full rättvisa. Den som gillar Linköpingssonen utomhus kommer att älska honom under den här turnén.

Det är stämningsfullt och bandet är mycket kompetent. Stämsången är allt från utmärkt till ljuvlig. Winnerbäck själv låter precis som – Winnerbäck. Gott så. Till och med när han tar de där låga tonerna han egentligen inte behärskar.

"En ny grej för i år är att jag har skurit i mellansnacket så att det inte blir så långdraget", sa Winnerbäck med en blinkning under konserten.

Winnerbäck låter orden flöda i sina låtar snarare än i andra sammanhang. Det är inte utan att man tänker att det är skönt. Det är en gåta hur en så begåvad textförfattare kan stå för ett så taffligt mellansnack.

Det roligaste var när han berättade att han som vanligt började bli skakig inför turnépremiären redan när han åkte förbi Borås men att han börjar trivas med det nu.

För att strax därefter tillägga:

– Med skakigheten alltså. Inte med Borås.

Mot slutet reser av konserten tilltar euforin. Publiken kan inte längre sitta still i sina stolar. Winnerbäck avslutar med Elegi och Elden. Ingen hade märkt om han stängt av mikrofonen. Vid det här laget har publikens allsång tagit över.