En kväll att minnas

Young-Choon Park överraskade. Hon var sjuårigt underbarn. ?Efter Juilliard och magistergraden i München flackar hon nu världen runt med 50 konserter om året, oftast med samma program. ?Teknik har hon, men i stället för maskinmusicerande fick vi nog motsatsen.

Hit kom hon med sju Scarlatti-?sonater, en Haydn- och en Schumann-sonat och tre gånger Liszt. Scarlatti kunde vi ha mistat. Fingrarna löpte ifrån öronen.

Haydns sista sonat, nr 52, gick bättre med sin djärva rytmik.

Men sen kom hennes ?nerviga egenart fram: bära eller brista varje kväll. Schumanns sista sonat kräver ”så snabbt som möjligt” följt av ”snabbare” och sen ”ännu snabbare”. Det uppfylldes. Men viktigare var att hon gav form åt alla Schumanns demoner.

En fingervig Liszt må vara örongodis, men även här kom nerven fram liksom i Mozarts turkiska marsch. En kväll att minnas.

Rolf Haglund