En egendomlig kväll på Saga

Det blev en av de egendomligaste konserter jag bevistat. Det flotta orkestermaskineriet mötte oss uppdukat i elegant belysning.

Nyheter • Publicerad 29 oktober 2012

Men in trädde ett fumligt popsnöre med akustisk gitarr, så egenartad att ingen trodde att han hörde till tåget, och rev av en halvtimma med likgiltiga låtar som jag kunnat och kan leva utan. Tills han förkunnade att det skulle bli paus (25 minuter). Inte blev det bättre av att halva publiken släntrade in när stackarn väl var igång.

Fadäserna var ingalunda slut. Kvällens huvudperson började också ensam med akustisk gitarr efter utdraget stämmande.

Dan Hylander, en gång utbränd och uträknad som 35-åring runt 1990, är alltså tillbaka, nytänd och bosatt i bolivianska Amazonas, och nu definitivt inte proggare längre. In droppade den ena efter den andra av hans kompetenta band, identiskt med studioräven Janne Barks band plus två doande damer. Men det dröjde halvannan timme innan trummorna och klaviaturen ens bemannades och ytterligare en kvart innan det kom ljud ur syntarna.

Sen svängde det förstås grymt i gott och väl en timme. Hylander skriver hyfsade låtar men tycks lida av Springsteen-komplex, och bandet gjorde fortfarande ett underligt speedat intryck, som om gasen oavbrutet tryckts i botten på en stillastående bil, medan dagens stjärna till utdragen förvirrad och bittert självupptagen svada dock fann ett odiskutabelt klös. Bäst lyckades violinisten och munspelerskan Jannike Stenlund.

Publiken tände och slutade i stående, armsvajande ovationer. Till de helt övertygade hörde dock inte

Rolf Haglund

Sagateatern

Dan Hylander Orkester

Publik 200

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.