Var debatten äger rum handlar om mer än plus och minus
Den stora uppmärksamhet och betygshysteri som följde efter de båda partiledarnas 15 minuter i Aktuelltstudion i måndags kväll, beror förstås på att de inte mötts i en sådan politiskt duell förut. Stefan Löfven sitter inte i riksdagen och har därmed inte tillgång till den arena som borde vara den självklara för debatter mellan företrädarna för landets största partier.
När riksmötet öppnade i går var Löfven därför förvisad till åhörarläktaren. Det är inte en plats där de socialdemokratiska partiordförandena brukar sitta. Allt sedan Hjalmar Branting 1896 blev den första socialdemokratiska riksdagsledamoten, har partiets ledare funnits bland de folkvalda, i demokratins högborg om man så vill.
Lena Hennel och Lova Olsson tar upp detta i sin nya bok Humlan som flyger Berättelsen om Stefan Löfven (Norstedts 2013). Och där gör Löfven som han brukar, det vill säga vidhåller att utanförskapet inte är något problem, utan till med kan vara en fördel för honom: ”Det ger mig lite större frihet, i den meningen att jag kan vara ute på ett annat sätt”.
Han är inte ensam om sin situation. När det i eftermiddag blir budgetdebatt i riksdagen är det inte finansministerkandidaten och ekonomisk-politiske talespersonen Magdalena Andersson (S) som ställer sig i talarstolen och argumenterar mot Anders Borg, utan Fredrik Olovsson. Olovsson är riksdagsledamot från Katrineholm och gruppledare i finansutskottet, men får nog ändå betraktas som en för väljarna ganska okänd person.
Nu får vi självklart höra Magdalena Anderssons kommentarer i alla fall. När höstbudgeten lades fram förra året möttes hon och Anders Borg i Aktuellt samma kväll, vilket förstås var betydligt mer intressant än att höra den dagens tidigare meningsutbyte mellan just Olovsson och finansministern.
Man kan tycka att det är en formsak. Debatt som debatt, ungefär. Men det spelar faktiskt roll om det är Aktuellts nyhetsankare Claes Elfsberg eller riksdagens talman Per Westerberg som fördelar ordet. Det är inte oviktigt om det är plenisalen eller en studio i TV-huset på Gärdet som är själva miljön.
Riksdagen är demokratins hjärta. Att de viktiga debatterna hålls där stärker riksdagens position, befäster dess ställning som politikens centrala arena för våra folkvalda. När det största partiets ordförande och talesperson i ekonomiska frågor inte är i riksdagen, blir det lite mindre intressant att ha ögonen på vad som sägs där.
Det är möjligt att det är en fördel för Löfven och Andersson att ha friheten att lägga tid på andra debatter än dem i den högsta beslutande församlingen i vårt land. Men framförallt så säger situationen en del om vilken vikt Socialdemokraterna fäster vid riksdagen. Den får helt enkelt inte särskilt många plus.
