Tänk om fler vågade göra som Anna!
Det blir diskussion och sedan tröttnar Erik Almqvist: ”Skit i den här lilla horan! Skit i henne nu!”
Kvinnan tittar frågande på honom: ”Kallade du mig precis för hora? Du kallade mig precis för hora. Är inte det min moraliska rätt att försvara...?”
Expressen , som publicerat filmen, har fått tag i kvinnan. Hon heter Anna och var 21 år när detta hände för två och ett halvt år sedan och hon säger till tidningen: ”Att en främling kallar mig ’lilla horan’ för att han inte har nåt bättre att säga, för att han vill försöka nedvärdera mig så att jag ska sluta... Nej, det rör mig inte. Det har inget med mig att göra.”
SD-skandalens djupa politiska konsekvenser ska fortsätta att diskuteras. Men jag tänker också på Annas reaktion på ordvalet. Tänk om fler vågade göra så, säga ifrån att man faktiskt inte kallar människor för vad som helst.
För det språkbruket , hora, fitta o.s.v, är inte något som endast hör sena fyllenätter och ljusskygga ligister till. Det är ord som dagligen och stundligen trillar ur munnen på vanliga skolungdomar över hela landet.
Ibland med uppsåtet att kränka och förnedra, men ibland också av ren aningslöshet. För den som säger det kan ordet ha tappat sin laddning eller kanske hittar man inte det ord man egentligen söker. Torftigt ordförråd kan få många följder.
Man kan förstås rycka på axlarna åt den språkmiljö som många ungdomar vistas i. Säga att tiderna förändras och att man inte kan förvänta sig att ungdomar av idag ska tala som förr.
Men jag tror att man gör det lätt för sig om man avfärdar en önskan om att slippa tillmälen som ovannämnda som ett uttryck för en bakåtsträvande inställning. Eller om man tror att tjejer som reagerar och känner sig kränkta är överkänsliga eller pryda.
Att språket förändras måste inte innebära att det förråas och sexualiseras. Med en tilltagande respektlöshet kan ett råare språk också riskera att bereda väg för råare handlingar.
Problemet är inte nytt. Dåvarande jämställdhetsminister Margareta Winberg och skolminister Ingegärd Wärnersson förklarade i en debattartikel år 2000 att nu måste alla skolor i Sverige ta tag i situationen. Statsråden hänvisade till en undersökning som ?visade att 70 procent av alla flickor hade blivit kallade luder,? hora och liknande i skolan.
Det finns väl inget som talar för att det skulle ha blivit bättre sedan dess.
Det enkla sättet att reagera på det hade varit att rikta frustrationen mot Winberg och Wärnersson och deras efterträdare. Varför har de inte gjort mer?
Men det håller inte att bara skylla på politiker. Sanningen är ju att för språkmiljön har vi alla ett ansvar.
Anna tog det. Vågar vi andra?
För övrigt
...vill Magdalena Andersson (S) ha tvångsdelad föräldraförsäkring, berättade hon i Dagens Nyheter i veckan.
...det är en reform som skulle förändra maktförhållandena både i familjen och i samhället, argumenterar hon i känd Gudrun Schyman-anda.
...det handlar om makt, så långt är det lätt att hålla med Andersson. Men vad en sådan förändring framförallt skulle göra är att förändra maktförhållandet mellan familjen och staten.
...det skulle innebära en genomgripande maktförskjutning. Staten, inte föräldrarna, skulle få sista ordet om vem som skall byta blöjor på det nyfödda underverket.
...Andersson tror att det dröjer innan en sådan förändring är möjlig. Låt oss hoppas att hon har rätt.
